Nadia Louis, Petter och Dan är tre av sju medlemmar i nystartade Fågel Roc. Just nu befinner de sig i slutfasen av arbetet med sitt första album. Namnet har de tagit efter myten om den gigantiska fågeln Roc, känd från berättelserna om Aladdin och Sinbad.
– För länge sedan spelade jag i Ståålfågel, och eftersom Nadia är assyrier från Irak föll det sig naturligt att ta det namnet. Roc är ett vackert namn ur den arabiska mytologin, säger Petter.
Själva beskriver de sin musik som orientalisk latinobeat. Fågel Roc sammanför latinamerikanskt sväng och melodier från Mellanöstern med svenska texter.
– Det är som att laga mat, vet du inte hur du ska krydda kommer det inte att smaka bra. I våra låtar tillsätter var och en sin egen krydda.

Musiken anpassas så att hela gruppen kan stå för den.
– Det gäller att mötas. När Nadia och jag började fick vi skriva om texterna, jag har ett mycket råare språk som inte lämpar sig för en kvinna av hennes klass, säger Petter.
– Ja, det är lite känsligt för mig som är assyrisk sångerska, säger Nadia Louis. Det måste passa min personlighet och karaktär. Jag sjunger om kärlek, inte om sex. Jag kan inte sjunga om något jag inte står för.
Hon är stjärna i sitt hemland och arbetar vid sidan av Fågel Roc-albumet med sin fjärde skiva som soloartist. Nadia Louis har sjungit covers i åtta år och beskriver sig som arbetsnarkoman.

Bandmedlemmarna kommer från tre olika världsdelar. Men Fågel Roc ser sig inte som ett integrationsprojekt, snarare som resultatet av integration.
– Alla tar ju något med sig, säger Dan. Jag kom in med svenska musikskolan i ryggraden. Jag är pianist i grunden och har spelat i ett reggaeband och i ett brasilianskt band. De senaste tio åren har jag spelat världsmusik. Petter kommer in från syntrocksvängen. Någonstans har vi alla hittat en gemensam hållpunkt.
Dan berättar att han så sent som förra sommaren var helt ointresserad av arabisk musik.
– Det är andra skalor, ett annat sätt att spela på och bygga upp låtar på. Jag lär mig fortfarande. För mig är Fågel Roc mycket att möta hela denna nya musikstil. Det är jättespännande.
Petter försöker förklara den något röriga konstellationen.
– Vi är kompisars kompisar. Nadia och jag började spela med Michel. Han kände Lascé från Sao Paolo som kände Danne, som kom dit med Fidel, och jag hade jobbat ihop med Istvan tidigare.
Han fortsätter:
– Det enda positiva man kan säga om krig är att om inte krig hade funnits hade vi inte haft Nadia, Fidel eller Istvan. Fidel har flytt från varje land i Latinamerika han har varit i, Uruguay, Chile och Argentina. Istvans pappa flydde från Ungern 1956. Och nu är vi här.

Fågel Roc är inte alltid fulltaliga på scen, eftersom medlemmarna ofta är ute på egna spelningar.
– Men alla är sjukt bra musiker så det funkar även om delar av bandet är borta. Eftersom alla spelar på andra ställen så är vi världens mest svåradministrerade band. När vi spelade på en persisk restaurang för ett tag sedan var vi bara fem. Vi skulle köra lite soft i ena hörnet, men det gick inte, folk började dansa överallt. Vi är ett nykläckt ägg och lite av varje kan hända, säger Petter.