För jämställdheten, folkhälsan och integrationen
Monica Lindstedt startade Hemfrid i mars 1996 - till en början för att få ihop sin egen vardag. Hennes yrkesambitioner och en man i karriären samt fyra barn hemma. Här berättar hon om Hemfrid och varför hon tycker att hushållsnära tjänster ska subventioneras.
Argument | Tjänstefolk eller tjänstesektor?
Min ursprungsidé var att byta ut värdet av en förmånsbil mot värdet av en tjänst och på så sätt kunna erbjuda hjälp i hemmet som löneförmån. Då, i mitten på nittiotalet, var det bara på det sättet man kunde komma ner i ett timpris som enligt min bedömning var överkomlig för vanliga inkomsttagare. Principen var att man blev förmåns- beskattad för värdet, men arbetsgivaren betalade fakturan till tjänsteleverantören.
Till min förvåning upptäckte jag under resans gång att det fanns privatpersoner som var beredda att betala själva direkt för att få köpa vita tjänster, men dessa var vad man skulle kalla välbeställda. Alltså, ville du köpa vita tjänster behövdes antingen en god och framsynt arbetsgivare eller en från början mycket god privatekonomi. Vanliga människor med vanliga inkomster fick antingen jobba livet ur sig eller köpa svart för att få livspusslet att gå ihop. Hur rättvist är det?
Man kan ju heller inte blunda för det faktum att väldigt många köper svart hjälp. Hur bra är det för dem som tar dessa jobb? Och hur bra är det för skattemoralen i landet?
Efter elva år med Hemfrid, ett antal tusen familjer och hundratals medarbetare senare, kan jag säga att vad vi på Hemfrid inte vet om svenska familjer är inte värt att veta. Vad vi inte vet om hur det är att utföra dessa jobb är inte heller värt att veta. Det finns sammantaget tre mycket viktiga skäl till varför skattereduktion för hushållsnära tjänster är så viktig att införa.
För jämställdhetens skull. Man kan inte å ena sidan driva att kvinnor ska in i styrelser och företagsledningar och å andra sidan göra det omöjligt för dessa kvinnor att leva ett normalt familjeliv. Att befinna sig i en företagsledning i ett börsbolag till exempel är ingen sinekur. Vare sig för män eller kvinnor. Det krävs en lika stor satsning av dem som väljer en karriär i näringslivet som väl av en Kajsa Bergqvist eller Carolina Klüft för att nå toppen. Det är väl ingen som ifrågasätter om Kajsa eller Carro totalt fokuserar på sina karriärer som elitidrottare. Varför ska kvinnor som väljer yrkeslivet som arena förvägras denna möjlighet?
Vad jag menar är att människor är bra på olika saker. Man måste få möjlighet att verka på den arena där man bäst kommer till sin rätt. Jämställdhet betyder inte att alla ska göra allt lika mycket. Det betyder att man ska ha möjlighet att göra det man är bra på.
För folkhälsans skull. Om man är två som har familj och små barn och samtidigt två heltidsjobb är man två som delar på tre jobb. Att ta hand om en familj är faktiskt ett jobb i sig som inte ska undervärderas. Vi vet alla vilka konsekvenser det får när livspusslet inte går ihop. Folk går in i väggen, blir utbrända, relationer spricker och barn far illa.
Det kan inte vara meningen att allt färre ska jobba allt hårdare medan allt fler står utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Har man ekonomiska möjligheter är det en välgärning både för en själv och för dem som vill in på den vita arbetsmarknaden att köpa hjälp. Vi på Hemfrid vet också vid det här laget mer än någon annan vilken kompetens som faktiskt krävs för att göra ett bra jobb i en familj. Det är minsann ett talangyrke!
För integrationens skull. Väldigt många av våra medarbetare är utlandsfödda. Arbetet hos oss är för det stora flertalet av dem det första vita jobbet. Vi är en inträdesbiljett till det svenska samhället och det fina med att jobba hos oss är att talangen syns oberoende av språk eller kulturell bakgrund. Jag tror att det är utomordentligt viktigt att branschen professionaliseras snabbt och att man gör det enkelt att starta och driva företag i denna sektor.
En stor del av fördomarna kring denna bransch härrör sig från den tid då 'pigorna' flydde 'den vita piskan' på landet, det vill säga mjölkningen på gårdarna och sedan blev mer eller mindre livegna hos herrskapen i staden. Men den tiden är sedan länge förbi. Med goda arbetsgivare och professionalisering av yrket skapas riktiga arbetstillfällen och ett bättre liv. Både för yrkesutövarna och alla dem som har ont om tid och behöver köpa hjälp.
