Vad vill Sharaf hjältar?
- Målet med Sharaf hjältar är ett jämställt samhälle utan mansvåld, där kvinnan har samma rättigheter som mannen. Vi jobbar mot hedersvåld och förtryck.
Vad betyder 'sharaf'?
- Sharaf är arabiska och betyder heder. Heder är egentligen någonting fint, men många tror att det handlar om att kontrollera kvinnans sexualitet och hennes beteende. Vi vill få folk att förstå att heder inte handlar om ens syster eller flickvän, utan om att vara en bra människa.
Hur jobbar ni?
- Dialog. Det är den främsta och bästa metoden. Vi åker ut till skolor och fritidsgårdar - där det finns ungdomar. Vi startar dialoggrupper där ungdomarna själva väljer samtalsämne. De får välja helt fritt. De har till exempel valt ämnen som sexualitet, framtiden och kriminalitet. I samtalen utgår vi från enkla regler: Ömsesidig respekt, att vara en bra lyssnare, och att räcka upp handen.
- Genom de här grupperna låter vi killarna säga vad de tycker, och sedan visar vi ett annat sätt att se på det. Vi håller inte alltid med dem, men respekterar deras åsikter. Sedan berättar vi vad Sharaf hjältar är och frågar om de vill bli en hjälte.
- Det är ett av syftena med arbetet, att de ska bli Sharaf hjältar och själva föreläsa eller hålla i dialoggrupper. Men vi tvingar ingen, det är ett fritt val.
Vill någon bli en hjälte?
- Ja, de senaste gångerna som vi haft dialoggrupper i Göteborg har alla valt att bli en hjälte. I början tror de kanske att det inte är något bra, men sedan ser de att de får prata om vad som helst och att de får uppmärksamhet för det de säger.
- Man lär känna varann i gruppen och då känner man sig trygg, eftersom det bara är killar - och unga - inga lärare eller andra auktoriteter. Hemma och i skolan är det inte den känslan. Det är ingen som lyssnar eller som tar upp de här frågorna. I februari utbildade vi 28 stycken hjältar i frågor som mänskliga rättigheter, demokrati och vad hederskultur egentligen innebär. Med början i höst kommer svenska ungdomar vara med också.
Varför riktar ni er till bara killar?
- Det är killarna som kommer med de här idéerna om att de är överordnade kvinnan. Samhället har riktat sina insatser till tjejerna, men vi har glömt vem som producerar offren för våld och förtryck. Det är mannen som gör att kvinnor hotas och tvingas leva med skyddad identitet. Om vi förändras och vet vad jämställdhet innebär, så blir det inga sådana problem, inget behov av till exempel skyddat boende.
Varför blev du själv en Sharaf hjälte?
- För tre år sedan kom jag i kontakt med en kvinna som heter Nigar, som har forskat om hederskultur och varit aktiv i frågan i tio år. När hon såg min och mina vänners attityd sa hon att vi måste förändras: 'Med de här fördomarna kommer ni inte lyckas i samhället'.
- Första gången tänkte vi: 'Vem är hon att säga att vi har fel?', 'hon vet inte vad hon talar om'. Det var inte lätt för henne... Men vi fortsatte att träffa henne, hon är jurist och hade mycket i bagaget att ge oss. Sakta, sakta, började jag förstå. Hon satte nåt i vår hjärna. Jag är 21 år nu, och var 18-19 år när vi träffade Nigar. Ibland säger vi till henne 'varför fanns du inte där när vi var 15-16?'
Hur var du då?
- Vi var ett gäng killar som var värstingar, på alla sätt. Vi förtryckte verkligen tjejer. Vi kränkte dem. Vi tyckte att 'jag bestämmer'. Det är så jag blivit uppfostrad. Det är så min kurdiska kultur ser ut. När jag var liten fick jag höra: 'Du är mannen i huset'. 'Du är pappas stora pojke', sånt där. I förorten, bland kompisar som också tänkte så, förstärktes det. Alla betedde sig så, man tänker inte på det alls. Man vet vad jämställdhet betyder, men inte vad det innebär i praktiken.
Vad tänker du när du träffar killar som är som du var då?
- Jag förstår dem, jag vet hur de andas. Vi vet hur de känner sig och vi vill inte att de ska fortsätta vara som vi var. Gör inte de misstagen som vi gjorde! När 15-16-åringar ser oss nu, så minns de oss från förorten, hur vi var då. De hade stor respekt för oss då. Nu ser de oss som storebröder.
- Alla som blir hjältar nu känner vi från förorten. Ibland säger de: 'Jamen du tänkte ju så förut, och sa så förut'. 'Ja, jag tänkte så, men jag har förändrats, och det kan ni också göra'.
Men man förändras väl inte över en natt?
- För oss tog det två år. Vi var inte så lätta att förändra..... Vi trodde inte på sådana grejer. Vi krävde respekt, tänkte inte att man förtjänar den. Vi hade en massa problem med lärare, och polisen...
- I början med Sharaf hjältar såg jag det inte som ett jobb, utan som mitt nya jag, min livsstil. Jag kände att min familj måste få veta. Jag berättade för mamma, som förstod idén direkt, och sedan för pappa. Så tänkte jag 'varför inte starta en dialoggrupp hemma?'. Jag har en liten syster som var 16 år då, och jag ville att hon skulle se att jag vågar säga vad jag tycker hemma. Hela släkten hämtade jag: 'Vad vill ni prata om?'. Där fanns min 14-åriga kusin, två mammor, ett litet barn... Det var jätteroligt, olika åsikter och ämnen kom upp. Jag kom fram till att man måste inte hålla med om allt, men man måste ha en dialog hemma.
Har något förändrats hemma?
- En stor förändring hemma är att min syster kan uttrycka vad hon tycker. Hon säger 'jag vill vara den jag vill vara' och ingen ser ner på henne. Då vet man att det blir bättre och bättre, kanske inte nu, men efter tre år, fem, tio. En familj är som ett litet samhälle - funkar det där så funkar det där ute också.
- Det här är inte bara ett invandrarproblem. Det är en rättighetsfråga, ett samhällsproblem. Om Kalle dödar sin fru så kallas han psykiskt sjuk, men om en invandrare gör det säger man att det beror på uppfostran och hederskultur. Mannens överordning och kvinnans underordning - det är det enda det handlar om. Det är bara olika motiv - och det är dem man ska komma åt.
Hur känns det att förändra sin samhällssyn?
- Det känns jättebra. Jag fick en ärlig chans. För ett år sedan tänkte jag 'varför ska man plugga?'. Nu tänker jag på min framtid. När vi får en sån uppmärksamhet från media, myndigheter och folket, som säger 'ni är våra hjältar, vi gillar det ni gör', så tänker jag 'vi kan göra mer'.
- Man vill planera sitt liv. Jag vill plugga på polishögskolan för att bli polis och expert på hedersvåld. Jag vill fortsätta jobba med dessa frågor, för det behövs verkligen. Om några år kanske det är jämställt i hela samhället.

Fotnot: Sharaf hjältar är en del av Elektra, en feministisk och antirasistisk organisation mot hedersförtryck. De ingår i Fryshuset i Stockholm och har en bred verksamhet med föreläsningar, drama och stöd till utsatta ungdomar.