Lennart Fernström

Inledare


Lennart Fernström
Fria.Nu

Dags att tala klarspråk

"Alla" pratar miljö, men om miljöhajpen ska bli något annat än en övergående trend som inte gör någon skillnad måste några även våga lyfta de obekväma frågorna, skriver Lennart Fernström.

Jag har en vän som på 80-talet envist argumenterade på miljöpartiets kongress för att partiet inte fick fega i miljöfrågorna utan istället våga säga häst och vagn. Han fick inget gehör för det eftersom att vinna väljare och komma in i riksdagen var viktigare än att på allvar ifrågasätta massbilismen. Partiet kom också in i riksdagen, men min vän lämnade partiet.
I dag är miljöfrågorna heta igen. De finns med på varenda nyhetssändning och i varenda nyhetstidning. I Almedalen är miljön och miljörelaterade frågor det vanligaste ämnet. Live Earth sändes till 2 miljarder människor i 22 timmar. 'Alla' pratar helt enkelt miljö.

Samtidigt är hyckleriet enormt. Och då syftar jag inte på alla Live Earth-artister som flyger i privatplan jorden runt. Inte heller att Madonna, galans huvudattraktion anländer och lämnar sina konserter i helikopter eller att tre av galans artister har gjort reklam för stadsjeepar. Nej, hyckleriet jag syftar på är det budskap som sänds ut från dem som borde veta bättre. I den svenska sändningen av Live Earth är det bästa miljötipset från representanten för Världsnaturfonden att 'ha kul'. Sluta flyga behöver man enligt honom inte göra för det ska inte vara jobbigt och tråkigt att bry sig om miljön. Lösningen på världens miljöproblem är istället, enligt Världsnaturfondens representant, videokonferenser. Gång på gång kommer han tillbaka till det.
Och Världsnaturfonden är långt ifrån ensam bland miljöorganisationerna att skönmåla lösningarna. Att vara miljömedveten ska vara hippt, inte jobbigt. Därför vågar ingen ta upp frågor som kräver ändrad livsstil. Ingen säger till exempel att vi måste sluta äta kött, trots att uppfödningen av djur står för 18 procent av växthusgaserna. Det vill säga mer än transporterna.

Men att uppmana folk att slopa biffen anses för extremt och riskerar att stöta bort både nya och gamla medlemmar och sympatisörer. Istället för att lyfta problemen med djurhållning väljer man att lyfta de öppna landskapen och biologisk mångfald som försvar för fortsatt köttkonsumtion. Det trots att det är en försvinnande liten del av djurindustrin som bidrar till en biologisk mångfald.
Inte heller när det gäller transporter vågar miljörörelsen vara riktigt tydlig. Att ställa krav på ett stopp för flyget är inte att tänka på, inte ens det totalt meningslösa inrikesflyget vågar man kräva en avveckling av. Bara du köper lite utsläppsrättigheter eller betalar några tior för miljökompenserande åtgärder kan du med gott samvete flyga på.
Samma sak när det gäller bilismen. Istället för att sluta köra bil uppmanas folk att köpa miljöbilar. Detta trots att världens befolkning inte kan ha lika många bilar per person som vi har i den rika delen av världen. Det finns det helt enkelt inte naturresurser till.
Vi kan inte fortsätta att öka vår konsumtion i all oändlighet. Istället behöver vi i den rika världen sänka vår standard. Ändå pratar alla om en hållbar tillväxt som om vi kan fortsätta att öka vår konsumtion i all oändlighet, bara den är grön.

Ett hållbart samhälle kräver kanske inte att vi går tillbaka till häst och vagn. Men det kräver att vi gör upp med tillväxttänkandet som styr vårt samhälle och att vi kraftigt minskar vår konsumtion. Det kräver att vi vågar säga nej till de direkta hoten mot klotet, såsom biffen, flyget, massbilismen och en del annat som vi i dag bygger våra liv på. Om miljöhajpen ska bli något annat än en övergående trend som inte gör någon skillnad måste några även våga lyfta de obekväma frågorna. Vi måste våga säga veganskt, cykel, tåg och ekonomisk frånväxt.

ANNONSER

© 2024 Stockholms Fria