Ett barn i Sverige har rätt att träffa båda föräldrarna om de skiljer sig. Det är föräldrarnas ansvar att se till att de får göra det. Ibland kan inte föräldrarna komma överens. Då får domstolen bestämma hur ofta den förälder som barnet inte bor hos ska få träffa honom eller henne. Den föräldern kallas ibland för umgängesförälder.

Om det finns allvarliga problem med att barnet träffar föräldern, kan domstolen bestämma att en annan person ska vara med. Den personen kallas för kontaktperson. Orsaken till att barnet får en kontaktperson kan vara att relationen mellan barnet och föräldern inte är bra. Föräldern kanske har slagit barnet eller utsatt barnet för övergrepp. Det kan också bero på att föräldern missbrukar eller är psykiskt sjuk.

Domstolarna glömmer att fråga barnen hur de vill ha det när föräldrarna inte kan komma överens om vem som ska ha vårdnaden efter en skilsmässa, skriver Dagens Nyheter. Det säger psykoterapeuterna Inger Ekblom och Åsa Landberg som har gjort en undersökning för Rädda Barnen. I undersökningen har man bland annat intervjuat föräldrar som har haft vårdnaden om sina barn. Man har också intervjuat flera av barnen som har haft en kontaktperson när de träffat sin umgängesförälder.

Undersökningen visade att barnen kände sig trygga med sin kontaktperson. Men de kände sig inte trygga med föräldern, även om kontaktpersonen var med.

– Sociala myndigheter och domstolar är ofta alltför positiva till umgängesföräldern. Oftast har han eller hon någon form av sociala problem. Det kan handla om psykisk sjukdom, missbruk eller att umgängesföräldern har begått våldsbrott, säger Åsa Landberg.

Undersökningen visade också att barnet inte alltid fick veta att de hade fått en kontaktperson och varför de hade fått det.

Umgänget blir oftast inte heller så ofta som domstolen har bestämt att det ska vara. Bara i sju procent av fallen blir det så. Två tredjedelar av boföräldrarna är kritiska till hur umgänget med umgängesföräldern har fungerat.

Ekblom och Landberg har flera förslag på hur barnens rättigheter ska göras bättre.

– Domstolen borde fråga barnen hur de vill ha det, säger Landberg. Då blir det enklare att planera umgänget med den andra föräldern.

Hon tycker också att socialtjänsten ska berätta för barnet hur umgängesrätten fungerar. De ska också se om det fungerar bra eller dåligt att barnet träffar umgängesföräldern.