Den svenska fotbollshuliganismen är till stor del inspirerad av sin engelska motsvarighet. Många svenska huliganer håller sig uppdaterade om vad som händer i England både vad gäller mode och andra aktuella trender inom huligankulturen. Många av huliganerna åker också till England för att se på fotboll och uppleva den äkta stämningen. En del av dem har också kontakt med engelska huliganer och deltar i slagsmål med dem, även om detta är mer ovanligt.Det finns ett tydligt drag av anglofili bland de svenska huliganerna som hela tiden följer aktiviteterna i England. Även om den svenska huligankulturen växer är den fortfarande jämförelsevis liten och ny. Några utpräglat svenska karaktäristika är ännu svåra att urskilja, och den engelska huligankulturen är fortfarande förebilden.Det var under slutet av 1980-talet som de första svenska firmorna började utkristalliseras enligt mönster från England.Inspirerade av engelsk huligankultur började de supportrar som var beredda att fysiskt slåss för sitt lag att organisera sig vid sidan av de övriga supportrarna.

De svenska huliganerna har i princip försökt kopiera den engelska firmakulturen rakt av. Precis som punk-, rave- och hiphopkultur har importerats till Sverige har också huliganismen hämtats hit och här underkastats lokala förhållanden.Det allmänna intresset för engelsk fotboll är stort såväl bland vanliga supportrar som bland huliganer. De flesta supportrar följer förutom sitt eget lag även något engelskt lag. Engelsmännen betraktas fortfarande som ett slags storebröder som man beundrar.I de fall då engelska lag besökt Sverige har det inte blivit några riktiga sammandrabbningar mellan svenska och engelska huliganer. När engelsmännen besöker andra europeiska länder är det vanligare att det uppstår bråk mellan olika länders huliganer som då ofta samlas över de firmagränser som normalt skiljer dem åt.De svenska huliganerna har ännu inte riktigt kommit till en sådan situation att de skulle klara av att möta de engelska huliganerna, och de tillfällen som erbjudits har dessutom varit relativt få. Bråk mellan svenska och engelska huliganer har uppstått men få gånger i större skala.När tyskar eller holländare möter England kan flera firmor samarbeta och gå ihop mot vad som betraktas som en utländsk fiende. Engelsmännen har dåligt rykte i fotbollseuropa, vilket till stor del beror på deras förmåga att ena sig och gå i gemensam attack mot andra supportrar och huliganer.Situationen i Sverige är annorlunda. Rivaliteten mellan de svenska firmorna har erbjudit betydande svårigheter för utsikten att enas och möta utländska firmor. Eftersom det länge endast funnits ett fåtal firmor i Sverige har rivaliteten mellan dem helt enkelt blivit för stor för att ett samarbete skulle kunna äga rum, åtminstone hittills. I Skåne råder intensiv rivalitet mellan Malmö och Helsingborg, i Göteborg mellan GAIS och IFK Göteborg, i Stockholm mellan AIK och Djurgården.Visserligen finns också i England – liksom i andra europeiska länder – en stark rivalitet firmorna emellan, men där finns också fler firmor att samarbeta med. Firmorna är större, och som en följd av det ligger rivaliteten sällan på ett personligt plan.I Sverige däremot har fimorna varit så små att huliganerna utan problem kunnat känna igen varandra och upprätthålla personliga konflikter med enskilda huliganer från rivaliserande firmor.Kanske har också den romantiserande bilden av och fascinationen för de engelska huliganerna bidragit till att det inte finns något utbrett agg mot dessa.

I Sverige är politik och fotboll vitt skilda saker och firmorna är inte uttalat politiska. Radikala vänster- och högeraktivister finns representerade bland de svenska huliganerna, även om de utgör en minoritet. Den svenska huliganismen är i stort en opolitisk subkultur. Politik anses inte höra hemma i huligansammanhang och inslagen av politiska åsikter tonas ned.Under 1990-talet när det fanns fler nazistiska skinheads kring huligangrupperna föll det sig naturligt att det fanns en större representation av högerextremister. Och än i dag är de huliganer som bekänner sig till radikala vänsteråsikter betydligt färre än dem med nazistiska eller nationalistiska åsikter. Möjligtvis beroende på den våldsglorifierande livsåskådning som präglar många nazistiska och nationalistiska grupperingar.Periodvis har olika grupperingar med politiska åsikter gjort sig hörda bland huliganerna, men de har vanligtvis försvunnit efter en tid eller slutat agitera för åsikter som inte vunnit gehör.I många europeiska länder är dock politiska inslag kring fotbollen en del av vardagen. Huliganerna och även supportrarna är uttalat politiska och använder fotbollsarenorna som ett forum där politiska och religiösa åsikter kan artikuleras.I exempelvis Italien är fotbollen så präglad av politiken att det skulle vara omöjligt att dra en skarp gräns mellan dem. Ända sedan 1970-talet har vänstersupportrar och högersupportrar slagits och kämpat för sina lag och deras politiska värderingar. Likaså är konflikten djup mellan Glasgow Rangers och Celtic i Skottland. Djupgående och långvariga motsättningar har resulterat i en sammanblandning av politik, religion och fotboll, med resultatet att supportrarna ligger i ständig fejd med varandra.Italiens konflikt mellan socialister och fascister har skapat starka konflikter mellan klubbar och regioner. Italienska Lazio och Verona är två av de lag vars supportrar tydligt utmärker sig genom sina fascistiska åsikter. Banderoller med politiska budskap hänger sida vid sida med lagets emblem och supportrarna ropar politiska slagord. Olika högerextrema grupper är organiserade kring lagen och sprider sina politiska budskap på matcherna. Något som inte minst märks då de möter lag som Livorno och Atalanta, vars supportrar är uttalade socialister och antifascister. Det uppstår ofta stora konfrontationer mellan deras supportrar på grund av de politiska motsättningarna. Men den politiska konflikten dem emellan innefattar inte bara supportrar utan även politiker på riksnivå som på olika sätt försöker styra fotbollen.De allra flesta lag i Italien har politiska falanger. Detta har spridit sig även i de undre divisionerna och även där förekommer slagsmål mellan supportrarna.Våldet mellan dessa grupper är utbrett och grövre än det våld som firmorna utövar i England och Nordeuropa.

Italien har också en helt annan huligankultur än den som återfinns i norra Europa. Casualmodet – en klädstil som förknippas med exklusiva märken som traditionellt burits av överklassen i anslutning till golf och segling – har inte slagit igenom bland huliganerna. Inte heller finns samma pubkultur.De som slåss i samband med fotbollsmatcherna är inte någon homogen grupp och utgörs av män från olika supportergrupper. Deltagarna kan bära lagets tröjor – vilket skulle vara uteslutet för svenska huliganer – och vara med i vanliga supportergrupper. Något som grumlar gränsen mellan vem som är våldsälskande huligan och fredsälskande supporter. Huliganer i Tyskland, England, Frankrike, Holland och Sverige är inte med i vanliga supportergrupper och bär heller inte lagets färger i anslutning till matcherna.Även i Ryssland, Polen och andra östeuropeiska länder finns en utbredd fotbollshuliganism och våld i samband med matcher är vanligt. Skadorna där är betydligt allvarligare och det förekommer betydligt oftare dödsfall. Huligangrupperingarna i Polen och Ryssland är större och har inte samma struktur som sina engelska och svenska motsvarigheter.

Precis som i Italien kan huliganerna också vara med i andra supportergrupper och ändå delta i slagsmål. Det sociala skyddsnätet i dessa länder är svagare än i övriga Europa och unga män från den fattiga arbetarklassen är kraftigt överrepresenterade bland huliganerna. Våldet eskalerar ofta och tillhyggen och stickvapen är vanligt förekommande vid uppgörelserna. Målet tycks snarare vara att skada motståndarsidan grovt än att mäta styrka. Huliganismen ser olika ut på olika håll i Europa och orsakerna bakom det fotbollsrelaterade våldet skiljer sig åt. I Sverige och norra Europa handlar huliganismen om att slåss mot andra firmor för att avgöra vilken firma som är störst och starkast. I exempelvis Italien ligger politiska motiv bakom slagsmålen och de grupperingar som slåss är inte lika fasta som firmorna i Sverige. Att slagsmålen mellan supportrar till vänster- och högerorienterade lag skulle bero på att bekräfta manlig identitet är svårt att finna övertygande belägg för.Fotbollen är inte isolerad från det omgivande samhället, och det är uppenbart att detta färgar fotbollskulturen.Huliganer skapar en social samhörighet kring fotbollen och det därtill relaterade våldet medan politiska aktivister ser en rekryteringsbas och ett forum att bedriva politik i. Och givetvis använder också kommersiella företag fotbollsarenorna som reklampelare för att nå ut till den gigantiska målgrupp som attraheras av världens mest populära sport.Det tål att diskutera huruvida kommersiella intressen, supportrarnas agerande och politiska grupperingars agendor påverkar fotbollen. Men klart är att den, liksom huliganismen, handlar om långt mer än bara sport.Filip Andersson har studerat humaniora och samhällsvetenskapliga ämnen vid universitet och har inriktat sig på mansforskning de senaste åren. Han har forskat med utgångspunkt främst ur ett genus- och etnicitetsperspektiv. Även kring subkulturer, främst med inriktning åt ungdomar och deras identitetsskapande. Största delen av forskningen är kring fotboll och huliganism. Studierna har även resulterat i föreläsningar på universitet och forum. Han har valt att skriva under pseudonym för att skydda sina källor.