Kärlek utan sockrig romantik | Stockholms Fria

Recension


Stockholms Fria

Kärlek utan sockrig romantik

Martin Holmström har sett Julie Delpys debutfilm.

Vissa filmrepliker beter sig som drömmar. Man tycker att de är geniala i stunden, men när man kommer ut ur biosalongens mörker och tankarna klarnar har man svårt att formulera för sig själv vad som egentligen var så bra.
När Marion (Julie Delpy) och hennes amerikanske pojkvän Jack (Adam Goldberg) kommer till Paris för att hälsa på hennes föräldrar, börjar Jack spotta sarkastiska kommentarer redan på tågstationen. Han är en hypokondrisk cyniker i Woody Allens anda och han får mig att skratta högt redan när de väntar på en taxi och han säger: "Det finns ingen terrorism i Paris därför att Frankrike i grund och botten är ett muslimskt land." Är det en träffande beskrivning av Frankrike? Inte särskilt. Är det ett slags humor som får något väsentligt sagt? Nja.

Vad Delpy i sin debutfilm 2 dagar i Paris lyckas ta fram ur sina skådespelare är identifikation mellan replik och karaktär. Man skrattar inte åt replikerna i sig, utan åt karaktärerna. Jack är så underbart cynisk på ett intellektuellt översittarvis att man inte kan annat än charmas av honom.
När Marions mor och far – spelade av Julie Delpys riktiga föräldrar – äntrar scenen, blir det inte sämre. Det hade kunnat kännas privat när personliga relationer upprättar känslomässiga band som inte är synliga för publiken, men istället ger släktskapet en naturlig upplevelse av intimitet. Man glömmer bort att det är skådespelare man tittar på och får känslan av att sitta med vid middagsbordet.

Jack är nära att kräkas över att behöva äta kanin, Marions egensinnige far förhör honom på franska författare och hela familjen driver med Jack på franska, ett språk han inte behärskar. Trots att karaktärerna är väldigt udda och replikskiftena ibland är rena slapsticken ligger orden exakt rätt i munnen på skådespelarna. Delpy vet vem hon ska låta säga vad. Samspelet mellan skådespelarna är mycket bra och man märker att de haft roligt under inspelningen.

Marions familj bereds mycket utrymme i början av filmen, men framför allt sätter 2 dagar i Paris Jacks och Marions relation under lupp. Vi får se deras brister och tillkortakommanden. Jack är bortskämd, självupptagen och föraktfull mot allt och alla. En klassisk cyniker. Marion framstår länge som opålitlig och promiskuös. Jacks svartsjuka tycks vara befogad, tills deras relation är nära att upplösas av hans paranoia.
Julie Delpy ställer i sin strålande debutfilm frågan om det i vår tid är möjligt med bestående relationer, eller om livet bara är en lång räcka av uppblossande kärlekar som långsamt falnar tills en ny partner kommer indansande.

Länge tycks det som om hennes svar är dystert. Men trots många råa skämt och cynismer är 2 dagar i Paris en romantisk komedi som följer genrens formella krav. Förhållandet mellan de två huvudpersonerna plåstras därför slutligen ihop, liksom tron på kärleken, utan att den lindas in i en massa romantisk rekvisita. Kärlek i Julie Delpys tappning är befriande sockerfri.

Fakta: 

<h2>2 dagar i Paris<br>Regi: Julie Delpy
<br>Med: Julie Delpy, <br>Adam Goldberg med flera
<br>Premiär: 7 september</h2>

ANNONS

Rekommenderade artiklar

© 2021 Stockholms Fria