Före valet gjorde båda mp och c anspråk på att vara mycket miljöintresserade, men den stora skillnaden skulle vara att mp körde med piskan som teknik. Centerns valkampanjer syftade på de timida koldioxidskatterna som mp hade lyckats förhandla sig fram till.
Själva skulle centerpartisterna använda morötter! Ser man närmare på saken så är det uppenbart att båda partierna tänker sig att använda både och. Belasta det skadliga och främja det som är bra. Skatteväxling handlar det om. Självklart månne?

Ett intressant fenomen som uppstod i denna demagogins tid, året innan valet, var den intensiva annonskampanj som Sveriges bilmaffia ägnade sig åt. Man beskrev både koldioxidskattehöjningen och mp, som fick bära skulden, som katastrofer. Katastrofer sker nämligen inte i orkanvindarnas spår. Eller i ohejdade översvämningar. Katastrofer, som dyker upp i ökenutbredningens trakter och i krig som kampen om de fossila bränslena, räknas inte. Billobbyn vill inte se sina vinster hotade!
Att de konservativa bilisterna, som inte ser vartåt utvecklingen pekar, fokuserar på mp och skatter är ju ingen överraskning. Mycket intressant ska det bli att se hur de beter sig nu när centern går i mp:s spår och pratar om bensinskattehöjning och kanske hela den borgerliga regeringen gör så (fast in i det sista lär väl Kristi lärjungar värna om billig utplundring av skapelsens gåvor?). Kommer en likadan annonskampanj över hela landet?
Jag skulle kunna tänka mig en och annan miljöpartist som beklagar den orättvisa utvecklingen. En fråga, som kanske kostade dem ett antal väljare, tas upp av andra partier efter valet. Men det vore fel att se det så. För det första är det inte bara efter valet som råder. Det är också före valet nu, nästa val. För det andra borde det glädja dem som går före att andra följer efter. Det är bara att hoppas att efterföljarna inte väljer att vara lika måttliga i sina förslag som vänstersamarbetarna var. Det handlade nämligen om ynka skattehöjningar.

I hela landet råder ett slags klimatfeber. Det pratas klimat i bra många församlingar. Och prata väder, det har vi ju alltid tyckt om. Frågan är bara om vi tänker prata oss fram till verklig verkstad. Dit är det fortfarande stora kliv att ta. Ska vi tro på centern där? Hoppas det, men deras tradition har dock tyvärr varit att makten har gått före idéerna. Centern pratar landsbygd men medverkar till de flesta centraliseringar. Centern pratar decentralisering men värnar om EU. Centern har haft kärnkraften på sin hatlista, men nu tvekar man. Och så vidare.
Jag tror att våra partier måste sluta fokusera på maktinnehav om deras goda ambitioner ska komma till uttryck. Inte minst gäller det centern. Dessutom är risken för en mental klyvning i centern mycket stor. Att vara en ivrare för minskning av tryggheten för de mest utsatta och samtidigt värna om miljön kan bli motstridigt i känslovärlden och en politik som inte känns helgjuten blir nog inte bestående. Min fråga är faktiskt om det går att vara blågrön på riktigt. Själv tror jag inte det.