Tragikomisk cirkus i polsk politik
Den polska politiken blir mer och mer lik en tragikomisk cirkus. Eller vad sägs om ett regeringsparti som av taktiska skäl röstar för sina egna värsta kritiker, en populistisk bondeledare som åker på vänskapsbesök till Lukasjenkos Vitryssland, en borgmästare och en landshövding som turas om att tillåta och förbjuda en parad för homosexuellas rättigheter i Warszawa, ett regeringsparti som spricker mitt itu och minskar från 41 till 9 procent, parlamentsledamöter som byter parti som andra byter skjorta, politiker som ordnar lukrativa kontrakt åt sina vänner och välavlönade jobb åt sina svågrar.
Lägg därtill 20 procents arbetslöshet och kraftiga nedskärningar för att få bukt med budgetunderskottet. Inte så konstigt då att politikerföraktet stiger till oanade nivåer, deltagandet i EU-valet blir rekordlågt och att folk röstar på snart sagt vilken halvgalning som helst som kommer med enkla recept för att lösa krisen.
Resultatet i det polska EU-parlamentsvalet ligger i linje med vad opinionsundersökningarna sagt under hela våren. Regerande Demokratiska vänsterunionen (det reformerade kommunistpartiet) får 9 procent, dess nyligen avhoppade kolleger i Polska socialdemokratin 5 procent. Segrare med 23 procent av rösterna är liberalkonservativa Medborgarplattformen, ett 'lagomparti' för den framväxande medelklass som vill ha fortsatta marknadsekonomiska reformer. Två EU-kritiska populistiska partier gick starkt framåt: det nationalistiska Polska familjeförbundet (16 procent), känt som stränga väktare av katolsk traditionell moral, och så bondepartiet Självförsvar med 11 procent. Det är dock betydligt lägre än vissa opinionsundersökningars katastrofscenario, där höger- och vänsterpopulister skulle bli stora nog att bilda en koalitionsregering efter de nationella parlamentsvalen någon gång i höst.
EU-valet kommer mitt i en utdragen politisk kris. Den 2 maj, dagen efter Polens EU-inträde, avgick premiärminister Leszek Miller som följd av Vänsterunionens katastrofalt dalande opinionssiffror och den nämnda partisprängningen. President Aleksander Kwasniewski, även han från Vänsterunionen, utsåg då den allmänt respekterade ekonomiprofessorn Marek Belka till efterträdare. Parlamentet har dock två gånger vägrat godkänna Belka som premiärminister. Ett avancerat förhandlingsspel pågår, men hittills har den försvagade regeringen inte hittat någon villig samarbetspartner. Problemet för Vänsterunionen är att de flesta partierna vill ha nyval så snart som möjligt eftersom de räknar med förbättrade valresultat. Medborgarplattformen fick till exempel bara 13 procent i valet 2001 och Polska familjeförbundet 6 procent. Men Vänsterunionen vill förstås inte ha nyval så länge den själv ligger runt 10 procent.
Ett starkt skäl till regeringspartiets katastrofsiffror är alla korruptionsskandaler. Visserligen är polska väljare vana vid sådant, men Vänsterunionens 'Rywingate' slår nog alla rekord. Filmproducenten Rywin sökte för ett år sedan upp representanter för Polens största mediekoncern och erbjöd sig att - mot lämpligt antal miljoner i mutor - ändra några paragrafer i förslaget till ny medielag till koncernens förmån. Koncernen avslöjade dock alltihop, och sedan dess har en parlamentarisk kommission i offentliga förhör utrett hela affären. En stor fråga är om dåvarande premiärministern Miller stod bakom erbjudandet, vilket Rywin själv hävdat. I slutet av maj röstade parlamentet om vilken version av kommissionsrapporten som officiellt skulle fastslås. Beräkningen slog fel och i stället antog parlamentet en rapport som vill ställa både presidenten och premiärministern inför riksrätt för inblandning i korruptionsaffären. Detta hypertaktiska manipulerande komprometterade Vänsterunionen ännu mer.
En tredje och avgörande förtroendeomröstning i premiärministerfrågan väntas inom ett par veckor. Då lär det visa sig vilken väg den polska politiska cirkusen ska rulla.
