Din bok heter Keynes barnbarn. En bättre framtid med arbete och välfärd. Vad vill du säga med den titeln?– Titeln syftar på den person som betraktas som den störste nationalekonomen på nittonhundratalet, John Maynard Keynes. Han unnade sig att tänka fritt på 1930-talet, och han pratade om produktiviteten, att vi blir smartare och smartare på att göra saker, och att det därmed skulle gå åt allt mindre tid till att producera. Keynes tänkte sig att vi som levde på 2000-talet och alltså kunde vara hans barnbarn bara skulle behöva arbeta ett par timmar om dagen för att tillgodose de behov som han kunde förutse. Men så har det inte blivit. I stället har vi spårat in på en väg där vi fortsätter att arbeta och konsumera mycket. Vi konsumerar tre gånger mer än vad vi gjorde på 1950-talet. Vi har kört in på fel spår, ett tillväxtspår utan ände. I år har det sålts 800 000 platt-tv i Sverige. Jag tycker att vi kunde reflektera litet över om vi kan använda de pengarna till något bättre.Det som nu håller på att sätta stopp för det är miljön, vi börjar se konsekvenserna och då lyfter jag fram Keynes igen. Jag tycker att det är viktigt att vi växlar produktivitetsökningen mot fritid, i stället för mer konsumtion. Om du jobbar i ett yrke med en rimlig lön, så tjänar du en massa pengar. Du har ett "överskottsproblem". Om du inte brydde dig om att jobba så mycket så skulle du inte ha det här problemet.

Du förespråkar något som du kallar välbefinnandepolitik ...– Ja, jag letar efter något alternativ till tillväxtpolitiken. För nu upptäcker vi att trots allt det här ekonomiska välståndet och tryggheten, så är inte människor nöjdare. Det kan bero på att anspråken ökar. Men när jag talar om välbefinnandepolitik, så är det för att man ska ta det här med lyckopolitik försiktigt. Men jag tror att många kloka politiker kanske ser lite längre. Kanske anar de att vi har nått vägs ände när det gäller materiellt välstånd. De kan inte säga det offentligt men de kanske inser det i alla fall, och tänker att "nu skulle vi kanske titta på vad det är som gör människor nöjdare och mer tillfreds". Det handlar om trygghet i vardagen, snarare än fler tv-apparater. Det är inte så revolutionerande egentligen, utan handlar om bra barnomsorg, bra skola, och bra hälsovård.

Varför har frågan om arbetstidsförkortning försvunnit? – På 1970-talet var alla partier, utom moderaterna, för en arbetstidsförkortning. Men jag tror att vi blev fast i ett konsumtionstänkande, och det här med att klara välfärdstjänsterna som Keynes inte tänkte på, det vill säga tjänstedilemmat. För effektivitetsökningen omfattar inte alla sektorer, inte tjänster som vård och omsorg där man framför allt ger av sin tid. Och istället för att se höjda skatter som ett alternativ har man riktat in sig på att öka tillväxttakten – för att klara kostnaderna för dessa tjänster. Och därför vill man att människor ska arbeta mer, inte mindre. Men det är fel tänkt, eftersom kostnaderna för välfärdstjänsterna stiger i takt med tillväxten, det är nationalekonomerna överens om.Sedan finns en föreställning om att ekonomisk tillväxt gör oss lyckligare, men det finns det inga belägg för. Så frågan är, hur mycket tillväxt behövs och vad använder vi den till? Har vi rätt att göra alla dessa åtgärder för att öka tillväxten, när den faktiskt inte uppfyller det som var dess mening?

Men även om vi skulle jobba mindre, så är vår fritid väldigt knuten till konsumtion, eller?– Absolut inte all vår fritid. Det är väldigt stor skillnad på att resa eller att gå på bio. En forskare ha räknat ut att om du till exempel ska åka till din stuga på landet på vintern, då spyr du ut nästan 300 kilo koldioxid. Om du istället stannar i staden och går på bio eller restaurang, då kan du nöja dig med ungefär 50 kilo.I min bok skriver jag en hel del om det skapande samhället. Sverige är det land som har flest kulturella aktiviteter i hela EU som kurser och studiecirklar, handarbete, läsa böcker – alla möjliga sådana här saker som är ganska okommersiella. Ta det här med musikskolorna, det är fantastiskt att man får lära sig spela ett instrument. Ett välbefinnandesamhälle.Hur ska man kunna stå emot konsumtionstrycket, särskilt eftersom vi skapar vår identitet till stor del genom konsumtion?– Du måste ställa dig frågan: behöver jag det här verkligen? Marknadsföringens tryck är ett stort dilemma. Man kanske borde ha spärrar på reklamen, den politiken skulle jag gärna se. Jag vill att människor ska ställa mer krav på politikerna så att de lite mer rakryggat ska ställa sig och säga att "det där vill vi inte se".Det finns andra sätt att hävda sig än genom konsumtion. En forskare som jag kan ha sin stolthet i att jag blir publicerad, inte att jag har en fin bil eller dyra kläder.

Genom vårt konsumtionsmönster upprätthåller vi en global orättvisa. Vad kan vi göra åt det?– För det första så måste vi begränsa våra ambitioner att förändra, alltså till att se hur vi som individer i Sverige gör saker och ting. Sverige är ett rikt land, vi konsumerar väldigt mycket. Det går inte att överföra den sortens konsumtion på hela världen, för så många jordar finns det inte. Inställningen verkar vara att vi ska fortsätta springa framför de andra, men istället borde vi tänka mera på att vi har så det räcker för oss. – Sedan finns det massor av reservationer att göra kring vad du konsumerar och vilka sorters varor. Det är en tiofaldig skillnad att resa mycket och köpa mycket prylar, mot att ägna sig åt kultur och mat och sådana saker.Vi borde också ställa mycket större krav på att samhället ställer upp regler. Precis som att man stiftar lagar om att inte röka på krogen, kan man stifta lagar kring de här frågorna. Det råder ett slags politikerförakt, som handlar om att man inte tror att politikerna skulle våga. Men det finns också ett väljarförakt som säger att medborgarna tänker bara på plånboken. Politikerna borde lita mer på väljarna, att de accepterar vissa begränsningar i sina liv. Det skulle behövas ett samförstånd om att vi måste hålla tillbaka. Men jag har inga enkla lösningar att servera.

Tror du att sex timmars arbetsdag kommer att bli en politisk fråga, eller är den försvunnen i historien?– Det är en upphill battle, särskilt om man ser på hur makten är fördelad mellan arbetstagare och arbetsgivare i dag. Vi har inte samma balans som på 1970-talet, den har förskjutits till arbetsgivarens förmån. Och det gäller hela fältet, vare sig du jobbar på McDonalds eller är advokat. Men det är ingen naturlag att det ska vara på det sättet. Och jag får så mycket positiva reaktioner på det jag skriver så jag har inte gett upp [email protected]