Klockan tickar för klimatet och planeten. Enligt de senaste rapporterna kommer minst 20 procent av Sveriges totala växthusgasutsläpp från livsmedelssektorn. Hittills har det inte funnits några klimatmärkta varor att välja på i butiken, som konsument har man varit hänvisad till att köpa lokalproducerad mat med förhoppningen att tillverkningen varit bra för klimatet.

Zahrah Ekmark är projektledare på Krav och arbetar med att samordna arbetet runt organisationens kommande klimatmärkning. Projektet är i huvudsak ett samarbete mellan Krav och Svenskt Sigill. Om tidsplanen håller kan de första klimatmärkta varorna dyka upp i butikerna under hösten 2008. Vill man bli klimatmärkt räcker det inte med att den produkt man tillverkar är förenad med små utsläpp. Hela produktens tillverkningskedja måste granskas, från lantbrukaren, via förädlaren till återförsäljaren. Därtill ska transporterna vägas in.

– En klimatmärkning kan inte enbart mäta växthusgaser utan måste också utgå från en helhetssyn där man tar hänsyn till de komplexa, samverkande processer våra ekosystem ger upphov till. Detta är också ett av skälen till att den första versionen av klimatmärkningen inte kommer att beskriva hur mycket växthusgaser en viss vara släpper ut.

I dagsläget ser det ut som om frukt och grönt eller kött och chark kommer att bli den första kategori livsmedel som klimatmärks. Men det är inte produktens förmåga att göra skillnad för klimatet som avgör valet, istället är det intresset för varorna, samt tillgången på tillförlitliga forskningsunderlag. Konsumenterna har visat störst intresse för frukt och grönt, och inom djurhållningen finns det mycket tillförlitliga studier om hur produktionen påverkar klimatet.

Många gånger är det inte uppenbart vilka lösningar som är de bästa för klimatet och miljön. Den konventionella djurhållningen har exempelvis framhållits som den bästa lösningen för klimatet på grund av djurens snabba tillväxt. Men frågan är om dessa utsläppsminskningar verkligen kan jämföras med de stora utsläpp som skapas i samband med fodertillverkning, vilket ofta resulterar i skogskövling.

Vid fodertillverkning baserat på sojabönor används stora mängder jordbruksmark. Om köttkonsumtionen ökar – som den har gjort med 60 procent i Sverige sedan 1990 – måste även jordbruksarealen öka, vilket ofta sker genom att skog avverkas och omvandlas till jordbruksmark. När skog skövlas frigörs stora mänger växthusgaser som skogen har bundit.

Enligt FN:s klimatpanel IPCC ligger avskogning och förändrad markanvändning bakom 20 procent av de globala växthusgasutsläppen.Vid tillverkning av foder används också stora mängder handelsgödsel och dessutom kan fodrets ursprung härstamma från jordens alla hörn. Till skillnad mot gräs ser man även att fodret har en global livsmedelsdimension, då samma foder kan användas som mänsklig föda.Många konsumenter frågar sig ofta om kravmärkta grönsaker från Spanien är bättre än konventionellt odlade från Dalarna. Den första versionen av klimatmärkningen kan troligen inte svara på den frågan, då man på grund av bristande forskningsunderlag valt att exkludera importvaror.

– Märkningen kommer istället bestå av en symbol som garanterar att produktionen har certifierats för låga utsläpp av växthusgaser samt att produkten är mindre skadlig för miljön, säger Zahrah Ekmark.