Förnekandet beskrivs i NE på följande vis: 'Relativt primitiv form av psykologiskt försvar, som innebär att man blundar för det obehagliga, vänder sig bort från det, förnekar dess existens'. Inom klimatdebatten har denna företeelse blivit särskilt påtaglig.
Vad som under lång tid förnekats är klimathotets existens. Särskilt har sambandet mellan fossil energi och klimatpåverkan ifrågasatts, inte minst genom en medveten påverkan från bil- och oljeindustrin. I och med rapporterna från IPCC har nu dessa förnekanden blivit inaktuella men många år av effektivt miljöarbete har gått förlorade.
Förnekandet är nu främst inriktat på de åtgärder som krävs för att möta klimathotet. Många av dessa upplevs som obehagliga och tyvärr är dessa också de mest effektiva.

Under devisen "man hör vad man vill höra" diskuteras därför främst de åtgärder som upplevs mindre obehagliga. Exempel på sådana är att spara hushållsström, minska bilarnas bränsleförbrukning, satsa på förnybar energi och teknisk utveckling samt resa kollektivt. Dessa åtgärder kan dock inte tillnärmelsevis möta det mål som man inom klimatforskningen anser nödvändigt, nämligen att minska koldioxidutsläppen med 90 procent. Man diskuterar därför olika delmål och bortser helst från det besvärande faktum att klimatet kommer att försämras intill dess att målet om 90 procents minskning uppnåtts.
De åtgärder som förnekandet i dag främst gäller är sådana som människorna upplever som obehagliga. Dessa handlar främst om förändringar av samhällsstrukturer och levnadsmönster. Här finner vi också nödvändigheten av att eliminera ett av de allvarligaste hoten mot ett hållbart samhälle, nämligen den ekonomiska tillväxten.
Ett problem är att denna tillväxt är ett livselexir för våra makthavare - politiker och näringsliv. Här förnekar man till och med det självklara sambandet mellan ekonomisk tillväxt och ökad miljöbelastning.

Huvudproblemet är alltså förnekelsen av de åtgärder som är nödvändiga för omställningen till ett hållbart samhälle. En lösning på detta problem måste bli åtgärder som dels är effektiva, dels kan accepteras av folkflertalet.
I grunden handlar det om att bygga ett samhälle som fungerar inom ramen för vad vår natur långsiktigt kan erbjuda. Denna omställning kommer till stor del att handla om att gå från storskalighet till småskalighet, från fossil energi till muskelenergi och från ekonomisk tillväxt till självförsörjning. Detta kommer att uppfattas som obehagligt och förnekas av många människor.
För att göra förändringen acceptabel måste den genomföras successivt och ett sätt är att bygga upp det nya samhället parallellt med det existerande. För de som är tveksamma till detta kan nämnas att ju fler som anammar de nya levnadsmönstren desto större blir möjligheterna för övriga att behålla sina.

En konkret åtgärd enligt dessa riktlinjer kan vara en ny egnahemsrörelse. I likhet med den förra som startades 1904 innebär det att genom lån och andra stödåtgärder göra det möjligt för familjer att bygga upp levnadsformer med ökad självförsörjning.