2000-talet kommer att kännetecknas av energibrist. Dels förväntas tillgången på olja enligt många experter att nå en kulmen inom 10 år, dels kommer växthuseffektens påverkan på jordens klimat alltmer utgöra hinder för fortsatt användning av fossil energi.
Vi står därmed inför en mäktig utmaning. Om vi inte lyckas möta denna med relevanta åtgärder riskerar vi att drabbas av allvarliga politiska, ekonomiska och sociala svårigheter och i förlängningen hot mot människans överlevnad.

Tyvärr motsvaras inte denna utmaning av de attityder vi i dag möter i miljö- och framtidsdebatten. I stället underskattas hoten och ersätts med önsketänkanden, ofta med svag verklighetsförankring. Exempel:
Sambanden mellan fossil energi och växthuseffekt ifrågasätts fortfarande av många människor trots att FN:s klimatpanel är enig om detta samband.
Tron att vi kan ersätta den fossila energin och kärnkraften med förnybar energi är utbredd. Med i dag känd teknik kan vi, optimistiskt räknat, endast ersätta cirka en tredjedel.
Påståenden om att ekonomisk tillväxt kan förenas med utvecklingen av ett ekologiskt hållbart samhälle möter vi ofta. Detta trots ett mycket nära samband mellan ekonomisk aktivitet och energiförbrukning under 1900-talet.
Den verklighetsflykt som dessa exempel ger uttryck för hänger samman med vår rädsla för förändringar som kan hota vår livsstil. Av samma skäl värnas starkt om den ekonomiska tillväxten.

Harry Martinsson, en av Sveriges mera insiktsfulla samhällsanalytiker, har uttryckt detta dilemma på följande vis:
'Det ohyggligaste med människorna är att de inte vågar tänka. Om de verkligen tänkte ut konsekvenserna av den verklighet de lever i, skulle de dö av skräck - eller förändra världen.'
De åtgärder som kommer att krävas är av genomgripande slag och kan inte genomföras inom ramen för vårt nuvarande samhällssystem. Det krävs ett systemskifte. Nedanstående tre förändringar blir nödvändiga.

* Från högenergisamhälle till lågenergisamhälle. Vårt industrisamhälle är energikrävande och kräver långa transporter. Som exempel kan tas dagens födoproduktion där den energi som förbrukas är 20 gånger större än energiinnehållet i den mat som når våra matbord. En småskalig samhällsstruktur med små avstånd mellan producent och konsument måste eftersträvas.

* Från centralisering till decentralisering. De senaste decenniernas urbanisering har gett en obalans mellan stad och land. Den biologiskt produktiva och närande landsbygden har utarmats och den biologiskt improduktiva och tärande staden har vuxit. En konkret åtgärd för att återställa balansen i Sverige kan vara en ny egnahemsrörelse liknande den som startades för 100 år sedan. Globalt krävs jordreformer för att hejda storskalig jordbrukspolitik.

* Från ekonomisk tillväxt till ökad självförsörjning. En viktig drivkraft bakom den ekonomiska tillväxten är vårt höga beroende av inkomster. Detta beroende kan minskas genom att vi själva producerar mer av de varor och tjänster vi anser oss behöva. Vi ökar vår självförsörjningsgrad. På detta sätt får vi också en minskad efterfrågan på lönearbete och bättre balans på arbetsmarknaden.

Ovanstående systemskifte kommer att skapa intressemotsättningar. Skiftet måste därför ske successivt i likhet med vårt förra systemskifte. Där utvecklades industrisamhället parallellt med jordbrukssamhället och de utgjorde därmed inga direkta hot mot varandra.
Undertecknarna av detta manifest uppmanar politiker och andra beslutsfattare att omedelbart påbörja avvecklingen av den "tillväxtideologins dödsdans" vi i dag ägnar oss åt. Denna måste ersättas med uppbyggnaden av ett långsiktigt hållbart samhällssystem.