- Det finns fortfarande starka grupper som anser att det är teologiskt fel att ha kvinnliga präster. Än mer kyrkoherdar, eftersom de i egenskap av chefer har en maktposition, säger Ulrika Lagerlöf Nilsson som är doktorand på historiska institutionen vid Göteborgs universitet.
Under år 2001 skrev hon en
D-uppsats om prästyrkets förändring under 1900-talet, då Göteborgs stift endast hade tre kvinnliga kyrkoherdar. I dag jobbar hon med en avhandling om biskoparna i Svenska kyrkan som en del i ett större forskningsprojekt som undersöker varför kvinnor har svårt att nå maktpositioner i olika samhällsområden, däribland Svenska kyrkan.
- Inom kyrkan kan man dessutom ha svårt att se det som en jämställdhetsfråga. De ser det snarare som en andlig fråga, vilket grundar sig i olika tolkningar av bibeln.

Ulrika Lagerlöf Nilsson tror att kyrkans långsamma agerande i frågan om kvinnliga kyrkoherdar även beror på att kyrkan inte var beredd när det blev möjligt att viga kvinnliga präster 1958, då man upplevde beslutet som betvingat från staten.
- Göteborg har dessutom en säregen logik, och har alltid varit sist i att hänga med i förändringar. Under stora delar av 1900-talet ville man handla efter sin egen linje i stället för att rätta sig efter ordningen den nationella kyrkan menade skulle gälla, säger hon.
Genom forskning har hon sett att Göteborgsstift alltid lyckas skilja ut sig från de andra stiften, att de är mer konservativa i sin ordning.
Hon tror att en del av förklaringen är att den teologiska gammalkyrkligheten har haft ett så starkt fäste på västkusten.

Till stiftets historia hör även Bertil Gärtner som var biskop mellan 1970-1991 och framstod som ledare till de grupper inom svenska kyrkan som tog avstånd från beslutet om kvinnoprästvigsel. Fram till Lars Eckedahl tog över biskopssätet 1991, var det omöjligt att vigas till präst som kvinna i Göteborgs stift.
Christina Eriksson som sedan nio år tillbaka jobbar som kyrkoherde i Biskopsgårdens församling, anser att Lars Eckedahl har bidragit mycket till att öppna klimatet gentemot kvinnorna inom kyrkan.
- Det var då den kulturella krocken kom. När Lars Eckedahl förespråkade kvinnor inom kyrkan blev det som inte var okej, mer normalt. Många som inte vågat träda fram innan stod nu upp för sin åsikt, säger hon.
Christina Eriksson har själv inte haft problem med att få jobb som kyrkoherde. Däremot ser hon skillnader i bemötandet av en kvinnlig kyrkoherde gentemot en manlig.
- Man ses som kvinna, präst och chef. I och med detta ger man ut signaler som krockar. Å ena sidan är man prästen, den förstående, och mamman som alltid tröstade och plåstrade om en. Men samtidigt är man också chefen som säger nej.
Hon menar att signalerna dessa tre ger ut krockar med varandra och skapar en konflikt i bemötandet. Det i sin tur ger ofta en vrängd bild av kvinnans roll som kyrkoherde, som därmed kan uppfattas som mer splittrad än mannens.
Samtidigt påpekar hon att det överlag är ett problem inom alla yrkesområden.
- Det ligger i strukturer man lärt sig att leva med. Män väljer män före kvinnor, och ofta gör även kvinnor det, säger hon.
Christina Eriksson var för en tid sedan en av initiativtagarna till ett jämställdhetsprojekt kallat jämsides, som drevs i Göteborgs stift. Projektet fungerade bland annat som stöd för de kvinnor som jobbade som kyrkoherdar, och pågick under tre års tid. Nätverket finns fortfarande kvar som ett forum där de kvinnliga kyrkoherdarna kan mötas och utbyta erfarenheter.
Magnus Birkhorst, handläggare i tillsättningsärenden i domkapitlet, framhåller att projektet har fördubblat antalet kyrkoherdar sedan det började, och ser det som ett led mot bättre tider.
- Dessutom börjar det bli mer jämställt vid de nya anställningarna. I dag har vi fler kvinnliga präster vilket ger oss ett bättre rekryteringsunderlag för att anställa kvinnliga kyrkoherdar, säger han.
I dag driver stiftet inga jämställdhetsprojekt, men Magnus Birkhorst påpekar att man jobbar med jämställdhet såväl på stiftskansliet som lokalt inom församlingarna.
Att ökningen gått så långsamt tror även han beror på stiftets historia. Att det var omöjligt att vigas som kvinna före 1991 har försenat utvecklingen, som nu börjar ta en annan riktning. Även Ulrika Lagerlöf Nilsson anser att det börjat luckras upp.
- Men det kommer att ta lång tid innan det blir jämställt, och ännu längre tid i Göteborgs stift, säger hon.