Samhällsansvaret är misstolkat
Det finns en aspekt på samhällsansvar som de flesta inte tänker på när de lägger sin kraft på protester mot kraftvärmeverk och mobilmaster: samhällets ansvar för att skapa förutsättningar för ett hälsosamt liv, skriver Jarmo Juhani Riihinen.
HÄLSA Många människor är oroliga över hur miljön ska påverka deras hälsa. Ännu större oro brukar föräldrar uttrycka för att något i miljön ska drabba barnen. Det som tycks oroa mest är förmodade hälsoeffekter av luftföroreningar. Även buller och strålning från mobilmaster är något som många upplever som farligt.
Och visst kan avgaser och andra föroreningar i luften påverka människors hälsa. Forskare har beräknat att omkring 5 000 dödsfall per år kan bero på dålig luft. Risken är förstås störst i de orter där luften är sämst - vilket i regel brukar vara orter med mycket biltrafik.
Men jag tycker mig se en tendens att människor övervärderar risker som beror på samhället, medan man förringar betydelsen av den egna livsstilen. Till exempel i min hemkommun lyckades vissa boende mobilisera en opinion som stoppade ett planerat biobränslekraftverk. Argumenten mot värmeverket handlade bland annat om påstådda utsläpp från anläggningen. Men utsläppen får kraftvärmeverket skulle endast marginellt ha bidragit till luftföroreningar och buller i området.
Så argumenten mot biobränsleanläggningen var snarast ett exempel på 'not-in-my-backyard'-syndromet - att människor gärna vill ha infrastrukturanläggningar så länge de ligger någon annanstans än där de själva bor.
De stora hoten mot vår hälsa hänger samman med vår livsstil - det vill säga rökning, alkoholvanor, dåliga kostvanor, stillasittande och stress. Bland annat beräknas cirka 7 000 svenskar per år dö en för tidig död på grund av rökning. Och när det gäller alkoholmissbruk är det nästan lika illa, ett par tusen dödsfall per år beräknas ha ett nära samband med alkohol.
Hur många som dör på grund av dåliga kostvanor är svårt att beräkna, men jag skulle gissa att det handlar om många tusen förtida dödsfall per år - jämfört med en tänkt situation då alla medborgare skulle äta rekommenderad mängd frukt och grönt samt avstå från rött kött. Och om alla människor skulle röra sig tillräckligt skulle samhället göra enorma hälsovinster.
Min tes är alltså att ansvaret till mycket stor del ligger på individen själv. Visst kan vi alltid kräva mer av samhället, men först borde vi tänka efter om vi gjort vår hemläxa.
Det finns dock en aspekt på samhällsansvar som de flesta inte tänker på när de lägger sin kraft på protester mot kraftvärmeverk och mobilmaster: samhällets ansvar för att skapa förutsättningar för ett hälsosamt liv. Med det menar jag att samhället successivt borde undanröja de strukturella hinder som finns för att människor ska kunna äta hälsosamt, röra sig tillräckligt och utveckla sig mentalt.
Ett centralt hinder för god hälsa är bristen på tid. Det i sin tur är till stor del en följd av samhällets ensidiga inriktning på produktion och konsumtion. Den dominerande normen i vårt samhälle är ju att man ska ha ett bra arbete, bo bra, ha de senaste prylarna och skjutsa barnen till skola och fritidsaktiviteter.
Efter att man klarat av allt detta räcker för de flesta vuxna inte tiden och krafterna till att laga hälsosam mat och att röra sig flera timmar per vecka. Och vem sätter sig att meditera när man jobbat, handlat och skjutsat från tidig morgon till sen kväll?
Jag tror att kunskapsbrist är ett annat strukturellt hinder mot god hälsa. Det saknas för all del inte information eller propaganda om hälsosamma levnadsvanor, men i det mediebrus som råder drunknar vettiga hälsobudskap och blandas med kommersiell desinformation.
Samhället har alltså ett ansvar för medborgarnas hälsa. Men ansvaret handlar inte bara om att minska luftföroreningar, buller och strålning. Viktigare än så är att bygga ett samhälle som sätter tid och hälsa framför arbete, konsumtion och kommers.