Sluta klona Göran Persson | Stockholms Fria
Lennart Fernström

Inledare


Lennart Fernström
  • Är detta alternativ ens värt att kalla ett val?
Fria.Nu

Sluta klona Göran Persson

Borgarna träffas hemma hos Maud för att prata ihop sig. Mp åker till helig sossemark för att försöka bli godkända som regeringspartner. Den politiska och ideologiska debatten är död. Allt handlar bara om form, makt och att bli så lika varandra som möjligt.

Samtidigt ojar sig politiker, statsvetare och journalister över att intresset för partipolitik sjunker. Färre röstar, färre engagerar sig, färre är medlemmar. Etablissemanget pratar om att vända trenden genom att hitta nya former för politiken. Men att avskaffa de politiska visionerna och stoppa skillnader och motsättningar under mattan - är det verkligen rätt väg att gå?

Det var länge sedan sossarna slutade vara ett parti som bygger på en ideologi och i stället blev ett parti vars enda syfte är att förvalta makten. Det är allvarligt och direkt skadligt för utvecklingen i allmänhet och demokratin i synnerhet när ett statsbärande parti ger sig in på den linjen. Men nu är läget mycket värre. Nu är det inte bara sossarna som övergett allt vad ideologi heter. Nu säger alla partier öppet, möjligen med undantag för v, att de är beredda att släppa allt de tror på för att få makt. Vem tror de ska rösta på ett sådant parti?

Det är en trist utveckling. Inte för att partierna sakta tynar bort, utan för att de kommer att bli kvar även utan medlemmar, sympatisörer och idéer, med hjälp av med skatte-

finansierade funktionärer och yrkes-

politruker. Och det även när vi hamnar på ett röstdeltagande på EU-nivå.

Vi behöver inte mer av samma sak. Vi behöver inte miljöpartister som agerar som sossar, sossar som agerar som moderater, moderater som agerar som kd:are, kd:are som agerar som folkpartister eller folkpartister som agerar som nydemokrater. Vi behöver visioner, vi behöver politiker som vågar stå för något, politiker som bryter av mot den enformiga och maktfixerade politiken. Som vågar tänka nytt och bryta traditionella mönster. Som vågar stå emot mainstream-medias behov av att förlöjliga allt annorlunda, som vågar stå emot koderna i riksdagshuset och kommunfullmäktige. Helt enkelt politiker som vill något annat än att bli accepterade av journalister och av de andra politikerna. Politiker som vill mer än att få makt.

I dag känns det väldigt avlägset. För mp är det viktigare att sitta i sossarnas knä (som i sin tur sitter i näringslivets) än att hålla fast vid EU-motstånd och militär avrustning. Och borgarna tävlar om att krama ur varandra varenda tillstymmelse till egna idéer.

När makten blir ett självändamål, då handlar det inte längre om demokrati. När det blir viktigare för politikerna att regera än att förändra kan vi inte längre rösta på förändring. Vi är helt enkelt fast i det vi har.

Det märkliga är dock inte att dessa partier är maktfixerade. Nej, det märkliga är att ingen utnyttjar läget. Varför sticker ingen ut? Tror politikerna verkligen att folk vill ha mer av samma sak? Ser de inte hur föraktet breder ut sig i takt med att de små skillnader som funnits helt försvinner? Med sju partier som är mer eller mindre identiska så är risken uppenbar att visionerandet tas över av mörka krafter. Att det där utrymmet återigen utnyttjas av en populist av Bert Karlssons kaliber - eller mycket värre. Successivt hamnar vi i ett läge där fler och fler är beredda att rösta på vad som helst, bara de slipper de sju sossepartierna. Allt för att ge dem som försöker styra våra liv en knäpp på näsan.

Kanske kan vi hoppas att ett kvinnoparti kan utnyttja tomrummet och röra om lite. Frågan är om det kan ske i mer än i ett enstaka val, med tanke på vilka som sägs delta i diskussionen. Sedan lär manegen återigen krattas för de mörka krafterna.

Det största problemet är dock att ett samhälle utan visionära krafter slutar utvecklas. Var skulle vi stått i dag om politikerna under 1800- och 1900-talet inte hade velat förändra samhället i grunden? Om de bara ville ändra på vilka som skulle sitta i regeringen och inte brydde sig om visioner, som till exempel allmän rösträtt? Hur ska samhället kunna utvecklas, nya idéer komma fram, hur ska vi kunna bryta oss ur industrialismens alla baksidor om samtliga partier bara tävlar om att få förvalta makten?

ANNONS

© 2021 Stockholms Fria