Ryan Air är i blåsväder, Saab likaså. Ja och så gick ju Volvo ut och oroade sig för den föreslagna skatteväxlingen. 'Om den genomförs måste de nog lägga ned tillverkningen av stadsjeepar'. Och då försvinner det jobb. I grunden ligger samma problemställning. Svenska löner och skatter sammantagna är högre än motsvarande i en massa andra länder.

Här i landet har vi kollektivavtal, en minimal men ändå befintlig tanke på miljön och en prylstandard som många andra knappt kan drömma om. Vi jobbar normalt 40 timmar i veckan och har en hyfsad semester.

Skulle detta vara fel på något vis? Både ja och nej. Vi borde jobba mindre, tekniken har ju utvecklats! Vi kan gott ha avtal som ger trygghet, men vi behöver absolut inte den prylstandard vi har. Det har varken jorden eller dess fattiga invånare råd med.

Men just vår höga standard, i jämförelse med andras, är ett växande problem. Det är billigare att tillverka prylarna, odla maten, förädla metallerna, bygga kretskort, programmera och så vidare i en massa andra länder. Ja, och dessutom, kan man lätt ersätta den dyra svenska arbetaren med robottillverkning, elektronisk övervakning med mera.

För några decennier sedan hade vi också en hög levnadsstandard. Då gick det ändå. Men nu har massvis med länder fått upp sin utbildningsnivå och sin infrastruktur så att de med öppna famnar kan ta emot hugande kapitalistiska investeringar. Dessutom har EU en princip att det är så bra med den fria rörligheten på arbetsmarknaden att förflyttning av tillverkning bör stimuleras. Människor får bidrag från EU, en fabrik byggs upp på ett ställe och en nästan likadan läggs ner på ett annat.

Lyxen att värna om arbetstagarna eller miljön blir ett hot mot välfärden på det här viset.Måste denna utveckling barka åt fel håll? Svaret är återigen både ja och nej. Ja, om vi envisas med att behålla vår materialistiska och osolidariska livsstil. Men med en produktion som är bygger på de egna resurserna, en levnadsstandard som bygger på värme, gemenskap, kultur och de grundläggande materiella nödvändigheterna kan svaret möjligen bli ett nej.

Men då får vi sluta upp med att köpa produkter vars främsta egenskap är en liten röd lapp! Vi behöver tänka på kvaliteten också. Vi behöver inse att i en varas kvalitet ingår att den är ekologiskt odlad och transporterad (helst på orten), att den är tillverkad av folk som har ett bra liv, att den varken göder vapenindustrin, aktieägare eller djur i bur.

Kanske kan man utveckla sinnena så att det känns! Då kan man också betala mer för varan.

Då kanske vi kan hålla till godo med de resurser som världen tål, vi kanske får möjlighet att värna om dem som är svaga i vårt samhälle. Och sluta värna om toppchefer, som gärna kör företag i botten och flyttar dem utomlands, bara de får en eller annan miljon i lön. Vi kanske slipper konkurrensutsätta våra städare och flygpersonal med desperata arbetstagare som jobbar utan trygghet på den fria marknaden.

Vi behöver lära oss skillnaden på välfärd och prylstandard. Vi behöver se skillnad på livskvalitet och låga priser. Vi behöver ta tag i vår egen produktion och kräva en politik som gör allt detta möjligt och som gärna stödjer en sådan utveckling.