Två hål utan hjärta hade varit en bättre titel på Lukas Moodyssons film Ett hål i mitt hjärta. Hans titel är känslomässig, tankeväckande och välformulerad. Den annonserar att han tänker förhålla sig med hjärta och ömsinthet till människor i porrträsket, dock inte till den så avskyvärda porren. Tyvärr har inte titeln täckning i den film Moodysson åstadkommit. Ett hål i mitt hjärta är inte en bra titel på en film som beskriver en segdragen orgie i sexuell förnedring, en ständig återupprepning av kränkande och vidriga handlingar utan tillstymmelse till hjärta.

Lukas Moodysson antyder i en intervju med Stina Lundberg Dabrowski att han är osäker på om han driver det pornografiska för långt i den färdiga produkten. Han vill till exempel inte att den ska visas på dvd eller i videoformat. Den osäkerheten är på alla sätt befogad och är som jag ser det en förmildrande omständighet för Moodysson.

Att jag är både chockerad och uttråkad på en och samma gång går inte att vifta bort med att jag är en pryd överklassdam. Det var flera som gick under filmens gång när jag såg den. Unga flickor fnissade på fel ställe, andra hyssjade för att inte missa om det skulle vilja sig så väl att de otäcka bilderna skulle visa på någon alternativ syn som vi måste anstränga oss för att kunna ta del av. Faktum är att det konstnärliga, poetiska och mänskliga värdet i denna film är i stort sett lika med noll. Det finns ingenting som uppväger det frossande i otidigheter och sexualia och den fascination för pornografi Moodysson låter skina igenom. När en av huvudpersonerna kissar i glaset för att bjuda sin partner att dricka eller kräks i hennes vidöppna dumkåta mun är det för länge sedan nog. Vad återstår av förfärliga handlingar och förnedring? Mordförsök? Ja, det finns också med!

Det enda känslomässigt adekvata skulle i så fall vara den tafatte tonårssonens lama reaktioner. Men även han visar, bland annat genom att hämta vatten till sin törstige bakfulle pappa i toalettstolen, att även han är offer för den sadistiska förnedringen enligt tesen att vi obönhörligt gör som våra föräldrar gör och inte som de säger.

Att i värsta actionstil klippa fram effekter som går snabbt, att använda barbiedockor när de inspelade bilderna av förmodligen skiftande anledningar inte duger eller att avlocka skådespelarna så kallade djupare existentiella tankar i en garderob räcker inte för att kalla den här filmen kulturellt värdefull eller nödvändig.

I Lilja 4-ever fanns de otäcka, osminkade sidorna av trafficking med på ett trovärdigt och välgjort sätt som relief till den gestaltning av Liljas inre värld som målas upp med stor inlevelse och poetisk kraft både i text och bild.

Lilja 4-ever var en mycket bra film som också visade sig fylla en viktig funktion för debatten om trafficking.

Vad kan Ett hål i mitt hjärta lära oss som vi inte redan visste? Nämligen att porrträsket är avskyvärt!

Ingenting!

Vi kan bara hoppas att den här filmen inte Guldbaggenomineras bara för att det är underbarnet Lukas Moodysson som gjort den!