I januari tar första kullen ämnesinriktade lärarstudenter sin examen på Malmö Högskolas nya lärarutbildning. Karin, som har haft inriktning Individ och Samhälle med historia som huvudämne, är en av dem.

- Det har varit väldigt lösryckt och det har varit svårt att få några klara besked. Det har varit många lösa trådar som aldrig riktigt knutits ihop, säger hon. Vi har till exempel bara haft ett tvåtimmarspass om hur man sätter betyg. Två timmar! Och vi har tjatat oss till att få lektioner i krishantering.

Mikael Freij, som också går sista terminen fast med inriktning Lek, fritid och hälsa, ger utbildningen ett blandat betyg:

- Det första året var det väldigt flummigt, vi fick inga raka instruktioner eller konkreta mål. Jag har haft en del praktiska ämnen som varit bra och det har blivit bättre mot slutet, men vi har haft en del kurser som har varit riktigt dåliga. Ett exempel är under en musiklektion. Då stod läraren och skramlade med två instrument och undrade vad skillnaden på dem var. Skillnaden var att de lät olika. Det är lite förnedrande. Emellanåt har det varit på en riktigt låg nivå. Man tar väldigt mycket lån för att gå här och då vill man ha ut max av det.

Första årgången på en ny utbildning blir lätt testkaniner. Men trots utvärderingar efter varje termin har inte direkt något förändrats. De SkFT pratat med beskriver lärarutbildningen som rörig och ineffektiv. Studenterna spenderar lite tid i skolan och många lektioner har 'slarvats bort' på, vad de själva beskriver, onödiga saker och speciellt Karin känner att de gått miste om mycket.

- Vi har haft grupparbete, grupparbete, grupparbete... säger hon och skrattar. Man kan inte ha grupparbete till allt.

Mikael Westberg, som liksom Karin går sista terminen med historia som huvudämne, menar att det stundtals varit för ineffektivt och utan riktigt relevant pedagogisk förankring i ämnena:

- Det är för lång tid. Jag hade kunnat lära mig detta på två år, men då skulle väl inte utbildningen vara värd någonting. Samtidigt tror jag att man behöver den här tiden för att indoktrineras.

- Jag har jobbat väldigt mycket vid sidan av under hela utbildningen och det säger väl en hel del, säger Karin.

Erik Rosenberg började på lärarutbildningen för ett år sedan, men hoppade av redan efter en termin. Det ställdes inga krav på studenterna menar han.

- Som lärare ska man kunna bedöma och bekräfta andra människor, men det fanns ingen som bedömde eller bekräftade oss. Vi fick ingen respons på det vi gjorde. Allt var väldigt löst och luddigt och det var en låg nivå på det hela tyckte jag, säger Erik Rosenberg.

Den nya lärarutbildningen är ämnesinriktad och uppdelad i fem olika institutioner. Studenterna väljer sina huvudämnen från början och därefter sidoämnen. Mikael Freij menar att han fått en bra bredd i sin utbildning. Karin anser att det beror väldigt mycket på vilken inriktning man valt, då kraven och kvalitén verkar variera mycket.

- Och det är skrämmande. Det är ju trots allt samma utbildning, vi ska bli lärare allihop, säger hon.

- Det är för dålig kommunikation i huset på lärarutbildningen, säger Mikael Westberg.

De är alla överens om att praktiken ute på skolorna har varit det bästa och där man också fått ordentligt med feedback.

- Praktiken har gett mig allra mest. Det är verkligheten, säger Mikael Freij.

- Det är egentligen inget fel på lärarna. De har otroligt mycket kunskap och brinner för sina ämnen, men har de förstått den lilla människan som ska sitta i skolbänken sedan och lära sig? Det är idéer vi behöver. Vi behöver ytan i ämnet, mer fakta kan vi läsa in själva. När man är ute på praktik gäller det att insupa allt. Det är där man lär sig, säger Karin.

Hon är upprörd över den låga nivån och menar att det är en allmän uppfattning bland lärarstudenterna.

- Vi ska ha hand om andras barn tio timmar per dag. Därför är det viktigt att vara en bra lärare, det är viktigt att ha en tanke. Den här utbildningen håller inte den standard man ska kunna förvänta sig, säger Karin.

Mikael Friej är mer positiv och är överlag nöjd med utbildningen och menar att den varit en stor investering för hans personliga utveckling. Samtidigt finns det saker som han tycker borde förbättras:

- Det hade varit bättre om undervisningen hade varit mer knuten till verkligheten, till exempel hur man håller ett föräldramöte, hur man planerar en termin och konflikthantering. Det borde vara mer fokuserat kring upplägget, mer konkret.

Fotnot: Karin vill inte gå ut med sitt efternamn.

Cecilia Hagelin

'I det stora hela är förtjänsterna ändå större'

Johan Lundin är huvudansvarig för historievetenskap och lärande på lärarutbildningen i Malmö. Han är medveten om att den första kullen lärarstudenter på den nya utbildningen fått utstå många strukturella problem.

- Om man ska vara radikal, så måste man våga satsa. Och det är klart att första kullen blivit drabbade av att vissa saker inte alls fungerat. Det var en massa saker vi inte hade tänkt på. Samtidigt är det många saker som fungerat jättebra, säger Johan Lundin.

Den nya lärarutbildningen är uppbyggd så att ämne och pedagogik ska vara integrerade med varandra i undervisningen. Förr har dessa varit uppdelade, men Johan Lundin menar att man inte kan läsa ett ämne om man inte vet vad man ska använda det till och hur det ska appliceras i skolan.

- Men det är problematiskt att göra den legeringen mellan ämne och pedagogik fort. Det är inget man gör över en natt. Det är två kulturer av lärare som ska samarbeta och det är inte helt lätt.

Några av studenterna SkFT pratat med har saknat just detta, den pedagogiska förankringen i ämnesundervisningen. Hur ser du på det?

- Ett problem är att undervisningen för tidigare- och senarelärare blev för lika. Tidigarelärarna har fått mycket som pekar mot sent mellanstadie. Men vi har nu jobbat på att få in yrkesverksamma lärare från grundskolans tidigare år i årgångarna efter. Och studenterna får mycket pedagogisk erfarenhet ute på skolorna. Vi har mer praktik än andra högskolor. Det måste man också ha i åtanke, säger Johan Lundin. Jag är inte helt säker på att studenterna kan se vad som är vad. I själva övningarna studenterna gör är pedagogiken inbakad. Det ska man tänka på.

Kraven på studenterna har varierat mellan de olika enheterna och inom enheterna. Finns det ingen kommunikation mellan dem?

- Det är svårt att säga. Jag har inte insyn i de andra enheterna. Men det räcker att titta inom enheterna så ser man att det varierar. Det är upp till lärarna och de som byggt upp utbildningen. Det är olika människor, ämnesfolk och pedagoger, som utformat de olika huvudämnena. Men det finns kommunikation. Vi jobbar till exempel nu med att få examensarbetena att hamna på rimligt jämförbara examinationsnivåer.

Många tycker ju att utbildningen varit flummig och ineffektiv.

- Jag förväntar mig att studenter sagt vissa saker som varit mindre bra. Den första inledande terminen var hårt kritiserad. Men de ansvariga har lagt ner hårt arbete på att förbättra det. De som gick in i första antagningen har inte fått den utbildning de senare fått. Men det är nu upprättat. De har delvis kompenserats nu under sista terminen. Jag tror inte att det har varit en bortkastad utbildning för dem. Jag har jobbat i den gamla lärarutbildningen. Tro mig, den nya är bättre även för dem som fick uppleva dess barnsjukdomar. I det stora hela är ändå förtjänsterna större, säger Johan Lundin.