Friåret - så rätt men ändå så fel | Stockholms Fria
Lennart Fernström

Inledare


Lennart Fernström
  • Alla måste få tillgång till friåret.
Fria.Nu

Friåret - så rätt men ändå så fel

Tio år efter Danmark är även Sverige på väg att införa friår. Det är onekligen ett första genombrott i arbetet att göra upp med den förhärskande reaktionära arbetslinjen. Tyvärr är dock risken uppenbar att reformen blir en återvändsgränd, som snarare försämrar möjligheten att avskaffa arbetslinjen än tvärtom. Erfarenheten från Danmark förskräcker.

Att lycka och ett bra liv inte är kopplade till mängden lönearbete och materiell standard är de flesta överens om. Så länge vi har det nödvändigaste är mycket annat viktigare. Men ändå är det lönearbete och tillväxtjakt som vi spenderar överlägset mest av vår vakna tid till. Förutom stress, utbrändhet, försummade barn och andra närstående, vantrivsel och så vidare så innebär lönearbetet ett stort demokratiskt problem. Eller snarare kravet på lönearbete. När du tvingas till lönearbete tvingas du också att följa någon annans dagordning. Det är de med pengar (staten och kapitalisterna) som bestämmer vad du ska göra. Den mest grundläggande demokratiska rätten - att bestämma över sig själv - är därmed avskaffad. Du är fast i löneslaveriet.

För att ha kvar denna makt har staten (läs sossarna) och kapitalisterna haft arbetslinjen som ledstjärna. Som följd av det har vi bland annat fått Agan och andra statliga straffkommenderingar, sänkt a-kassa, allt hårdare krav och osäkrare situation för de arbetslösa. Vi ska helt enkelt tvingas till att 'vilja' jobba.

Ur denna synvinkel kommer friåret som en befrielse. Äntligen något som bryter med arbetslinjen. Och även om ett års frihet med rätta kan ses som otillräckligt så är det i alla fall en början. Ett första litet steg mot medborgarlön och total frihet från löneslaveriet.

När Danmark för tio år sedan införde friår blev det en stor succé. Över 100 000 tog ut friår, vilket var mer än tio gånger fler än vad politikerna räknade med. Det blev också mer frihet för folket än vad politikerna klarade av. Trots det höga deltagandet kostade inte reformen mer än beräknat. Ändå blev politikerna så rädda för den stora förändring som resultatet innebar att de snabbt och kraftigt försämrade villkoren. Efter några år hade hela reformen i praktiken avskaffats. De svenska politikerna har tydligen lärt sig av de danska, för här kommer vi inte i närheten av de villkor som danskarna hade från början. I stället får vi hålla tillgodo med villkor som påminner om de som danskarna fick när politikerna bestämde sig för att sänka projektet.

I Sverige kommer vi att få 85 procent av a-kassan, det vill säga 85 procent av 80 procent av lönen (så länge du inte tjänar mer än 18 700). Vilket i sin tur innebär 68 procent av din lön. Dock högst 12 700 kronor i månaden (något mer de första 100 dagarna). Har du 15 000 kr i lön så innebär det 10 200 kr i månaden före skatt. Vem kan leva på det? Är du dessutom ensamstående småbarnsförälder och jobbar deltid, blir det än lägre.

De som behöver friåret mest kommer det därför inte finnas tillgängligt för. De som jobbar i slitiga lågavlönade jobb inom till exempel vården, omsorgen eller med städning kan väldigt sällan avstå från en tredjedel av sin lön. Inom yrken som vården, där det råder brist på utbildad personal, kommer också kravet på att en arbetslös ska gå in i stället att sätta krokben för dem som vill ta ut friår.

Inte heller finns det många småbarnsföräldrar som har den marginalen, framför allt inte bland de ensamstående. De som har haft möjlighet har oftast redan gått ner i arbetstid för att orka och hinna med och därmed blivit av med de marginaler som de eventuellt haft.

Med de extremt låga ersättningarna kommer det nästan bara att vara folk i övre medelåldern utan hemmaboende barn, samt de som har en högavlönad partner, som kommer att ha möjlighet att utnyttja det som borde vara tillgängligt för alla. Det är bara i de grupperna som du hittar någon större mängd personer som kan avstå minst en tredjedel av sin inkomst. Men det är knappast i de grupperna som du hittar de största behoven.

Men politikerna har inte nöjt sig med att sätta krokben för de flesta. För att riktigt gardera sig så har de även formellt bestämt att bara en liten klick ska ha rätt till friåret, närmare bestämt 12 000 av landets nio miljoner invånare. Av Stockholms läns nästan 2 miljoner invånare ska nästa år endast 2 590 få ta ut friår. På det sättet kan sossarna visa att arbetslinjen i stort består, och mp samtidigt jubla över hur lyckad reformen blivit eftersom så många fler än de 12 000 sökt.

Gärna friår, men ska det få någon verkligt positiv betydelse krävs helt andra villkor. Det krävs en ersättningsnivå som går att leva på även för låginkomsttagare. Det krävs att friåret är öppet för alla yrkeskategorier, även de där ersättare inte går att finna bland arbetslösa. Och förstås att alla som söker får det, oavsett hur många som har sökt innan.

När det har skett är friåret en reform värd att bygga vidare på och utöka i tid. Men fram tills dess är den bara ytterligare en reform som endast ger frihet åt dem som redan har resurser och möjligheter.

ANNONS

© 2021 Stockholms Fria