Rörande diskussionerna om Maria Elementar, deras förbud mot piercing och de förtryckande aspekterna av detta, så vill jag säga följande: när jag gick i den vanliga skolans mellanstadium, så upplevde jag mig som våldsamt förtryckt. Jag var mycket mobbad. Dagligen blev jag utsatt för hån och öppet våld, i tre års tid.

Men det värsta var lärarnas totala ointresse för att göra någonting åt saken. Min skolfröken ansåg att det hörde till att pojkar slåss, för att pojkar måste forma den inbördes hierarkin. Rektorn tyckte att det ju aldrig kan vara bara den ena sidans fel när man bråkar. Eftersom det var värst på gymnastiktimmarna var skolans lösning att jag blev befriad från gymnastiken.

När jag skulle börja högstadiet fick jag därför börja i Maria Elementar. Eftersom man då inte fritt fick byta skola och den skola jag 'tillhörde' inte tyckte att jag hade några problem så var det enda alternativet att välja en privatskola.

Mina föräldrar skrapade ihop den avgift som det kostade för att jag skulle få slippa att dagligen få stryk.

Maria Elementar var en intressant upplevelse. Det var en mycket konservativ skola, i ordets rätta bemärkelse, i några aspekter till och med reaktionär. Jag fick lära mig olika gamla nationalistiska sånger, som Kungssången, Sveriges flagga och så vidare. På matematiksidan envisades man med att ställa upp division på ett äldre sätt som inte användes längre i andra skolor, vilket senare ställde till det för mig när jag började i gymnasiet.

Det märkligaste var försöken till sexualundervisning. Budskapet kunde tolkas som att varje gång man älskade med någon, drog man av ett år av sitt liv - 'att älska är att dö en smula'.

Men det fanns även fördelar.

Man tog tag i mobbning! Omedelbart och handgripligen!

För mig var det oerhört befriande att kunna gå över skolgården utan att behöva fundera på om jag skulle klara det levande. Att om någonting hände, fanns det någon där som skulle engagera sig och göra någonting.

Dessutom fick jag lära mig att jag hade talang för teckning. Att det var helt ok att rita vad man ville, bara man stod för det. I motsats till mina tidigare upplevelser i grundskolan, där mina teckningsbetyg var urusla, eftersom jag vägrade att rita på kommando, som vid jul när alla skulle rita jultomten, eller Jesus och Maria som flyr till Egypten.

I Maria Elementar var det ok att vara bäst i någonting, bäst i hela skolan.

Visst fick jag i Maria Elementar höra synpunkter på min klädsel. Visst kunde det vara irriterande. Men i jämförelse med vad jag tidigare upplevt skulle jag aldrig definiera detta som förtryck. Den som hävdar att en sådan sak är förtryck har själv aldrig upplevt förtryck.

Dock: alla mina synpunkter på Maria Elementar baserar sig på mina upplevelser av min egen skoltid. Jag har ingen kännedom om hur det är att vara elev där i dag.

Men min åsikt, att det är viktigt att friskolor får finnas som ett alternativ till den vanliga skolan, baserar sig på mina egna erfarenheter.

Även en sådan skola som Maria Elementar.

Det handlar inte om rätten att välja i största allmänhet, som de borgerliga säger, utan rätten att att kunna välja någonting annat. Rätten att välja är inget självändamål, utan en utväg.

Sådana skolpedagogiker som antroposofi, Montessori, Freire med flera skulle aldrig kunnat få plats i det vanliga skolsystemet.

Det kommer naturligtvis fortsätta att dyka upp en del konstiga friskolor. Men då handlar det om att ha tillräckligt bra uppföljning så att friskolorna följer skolplaner och så vidare.