Att leva med HIV/AIDS i Sydafrika | Stockholms Fria

Fördjupning


vers ttning Leif Ohlsson
  • LoveLife - affischkampanj 2004 i Sydafrika om den dröm som alla unga sydafrikaner delar, nämligen en god utbildning och ett bra arbete, att få vara fr
Fria.Nu

Att leva med HIV/AIDS i Sydafrika

Den sydafrikanske journalisten Hayden Horner skriver regelbundet dagbok under signaturen "För evigt positiv" om hur det är att leva som HIV-positiv i Sydafrika. Dagboken finns tillgänglig för alla under avdelningen för HIV/AIDS-frågor hos FNs humanitära nyhetstjänst IRIN.

DAG 1: Om kärlek, lögner och att komma ut

Kära dagbok,

Det är flera år sedan jag först kom ut med min HIV-status. Men än idag börjar hjärtat banka när jag står inför att berätta om den för någon som inte känner till den, trots att mitt livs historia redan är så allmän egendom.

Det kan bero på att jag alltid är orolig för om en fullständig främling verkligen kan vara så förstående som min familj och mina nära vänner när jag berättade för dem för sex år sedan.

Eller är det bara en naturlig följd av smärtan som blivit följden av andra tillfällen då jag kommit ut?

Att gå ut med mitt livs historia med HIV/AIDs var det beslut som krävt mest mod någonsin. Reaktionerna växlade från sympati till desperation, sorg eller till och med skräck.

Alltför ofta har jag hört om folk som ägnar sig åt osäkert sex bara för att dölja sin HIV-status för partnern. Och jag kan bara anta att deras partner är så rädda för sanningen att de hellre tar risken att bli smittade.

Det är mycket vi utsätter oss för i kärlekens namn och av fruktan för att gå ensam genom livet utan den glädje kärleken för med sig.

Det sägs att kärlek och sanning ofta går hand i hand. Men skulle vi, om det krävs, kunna lära oss att älska en lögn?

Jag hoppas inte det. För med den takt som HIV-smittan nu tar sig så skulle det vara snabbaste sättet att radera ut hela befolkningar.

Även om människor kanske inte älskar lögner, så verkar det som om de lärt sig leva med dem. Till och med om det bara är för den korta tid det tar för återsmittan att förpassa dem till en för tidig grav.

För inte så länge sedan blev jag uppringd av just den person som tvingade mig att förhålla mig till hurpass mogen jag själv var i det här avseendet; att kunna komma ut med min verkliga status.

Jag vet att om jag inte hade valt att komma ut med min status inför den här personen, som jag hoppades skulle bli min livspartner, så skulle han oförskyllt ha blivit smittad också. Efter att ha dolt sanningen skulle jag snabbt gått ner mig i skuld och skam och samtidigt lärt mig älska lögnen.

Men alla klarar inte att gå omkring med samma skuldbörda. Livsbeslut kan vara svåra, men dom gånger vi gjort rätt så har det större betydelse för hurpass väl vi mår.

Henry Ford sade en gång: "Antingen du beslutar dig för att du kan genomföra något, eller inte kan det, så har du fortfarande rätt."

Fast det är fortfarande lätt att vara filosofisk när man inte tyngs av bördan av att behöva komma ut med sin HIV-status.

För evigt positiv

Hayden Horner

DAG 2: Kärlek och fördomar på internet

Kära dagbok,

Det sägs att fågelarter med liknande fjäderskrudar tenderar att samlas i samma flock, och jag är säker på att samma sak gäller för alla som söker trygghet i en tro på att mångfald skulle ge styrka.

Och visst är det sant att vi mår litet bättre av att söka oss till dem som uteslutits av samma orsaker som vi själva.

Så varför gäller inte det människor som lever med HIV eller AIDS?

Frågan uppkom när en prenumerant på min dagbok bad mig skriva något om varför man hittar så få HIV-positiva på de otaliga dejting-sajterna på nätet.

Själv kände jag bara till en enda sajt som tillgodosåg behoven för dem av alla kön som lever med viruset, och kunde därför inte svara.

Av erfarenhet från tidigare möten med andra smittade visste jag att en av orsakerna till fördomarna också på internet är att de flesta smittade inte nödvändigtvis vill dejta eller ens umgås med andra smittade.

Och själv kände jag likadant, intill helt nyligen.

Inte långt efter min diagnos mötte jag en underbar person och inledde ett förhållande medan min HIV-status fortfarande inte hade kommit till offentlig kännedom. Det var ett mycket kort möte, och inte långt efter det att förbindelsen inletts avslöjade min partner att han hade varit HIV-positiv i närmare tio år.

Plötsligt var han inte alls lika attraktiv som när jag inte visste något om det.

Strax efter avslöjandet hittade jag på allehanda ursäkter för att inte träffa den här personen igen. Skälet, trodde jag då, var fruktan för att bli återsmittad med HIV.

Först flera år senare, då den här ensamme stackaren fortfarande inte kände till något om min egen positiva status, smakade jag på självanklagelsernas beska medicin. Inte nog med att jag var HIV-positiv, jag hade också fördomar mot HIV-smittade.

Inte ens nu, då jag regelbundet gått in på den här enda sajten jag känner till för människor som lever med HIV och AIDS, avslöjar jag några verkliga kontaktmöjligheter eller ens ett fotografi - fast det inte precis är så att några från den mycket fåtaliga prenumerantskaran på sajten springer benen av sig för att få kontakt med mig.

Så det verkar som att jag, och alla andra som i likhet med mig diskriminerar HIV-positiva - trots att statistiken säger att det finns miljoner av oss runt om i världen, och trots att vi anmäler oss på HIV-positiva dejt-sajter - faktiskt föredrar att träffa folk på sajter som inte kräver att man uppger sin HIV-status.

Forskning i USA visar att fler och fler människor nu blir HIV-positiva efter tillfälliga möten med partners de fått kontakt med på sajter där man antas vara HIV-negativ. Hur är det då med Sydafrika och resten av Afrika?

För en tid sedan skrev jag in mig på en populär US-amerikansk dejtingtjänst för svarta och icke-svarta som föredrog svarta. Där återfanns ett ganska stort antal svarta afrikaner.

Är det då inte himla konstigt att på den här sajten, som faktiskt kräver att man uppger sin HIV-status, har jag bara hittat två HIV-positiva. Jag och en annan snubbe.

Just den här sajten erbjuder en att välja mellan "HIV-positiv, negativ, ej nyligen testad, samt aldriga tidigare testad" när man skriver in det man hoppas skall bli en "attraktiv" profil.

Och det förvånar mig alltid att så många av de anmälda från Afrika, inklusive Sydafrika med en av de högsta HIV-andelarna i världen, hela tiden är negativa.

Om folk inte klarar av att uppge sin status när de tillfrågas om den på en sajt där man är praktiskt taget osynlig, så är det nog bara att räkna med att de vidhåller den lögnen hela vägen genom den första dejten och in i sängkammaren.

Ytterst handlar det förstås om fri vilja. Men det gör rysk roulette också, vilket inte hindrar ett fåtal modiga eller tillräckligt dumma att pröva på.

Fördomar har alltid spelat en stor roll i våra liv och kommer att fortsätta göra det - men till vilket pris?

För evigt positiv

Hayden Horner

DAG 3: kring HIV och religion

Kära dagbok,

Jag blir ständigt lika förbluffad över hur en enskild händelse kan förändra ens uppfattningar om saker och ting.

Som när jag blev döpt till exempel. Elva år gammal och nästan dränkt av predikanten lovade jag mig själv att aldriga sätta en fot innanför kyrktröskeln igen.

Men allteftersom mina mestadels kristna släktingar och nära vänner dukade under för AIDS-relaterade sjukdomar under årens lopp fick jag lova att ompröva min avoghet mot kyrkan.

På samma sätt fick jag nyligen anledning att ompröva min misstänksamhet gentemot allt som har med muslimer att göra. Och jag är mycket förvånad över hur min uppfattning om det muslimska samfundet förändrats till det bättre.

Alltmedan den stora andel av Sydafrikas befolkning som är HIV-positiva - och de tillhör alla samfund, inklusive muslimer - kämpar vidare mot pandemin, så kom i veckan landets muslimska rättsliga råd (MJC, Muslim Judicial Council) med ett ytterst föredömligt uttalande.

Förra lördagen gick Sydafrikas och världens alla muslimer in i Ramadan, den 30 dagar långa fastan. Det är alls inte något lätt, inte ens för en som är frisk, när man tänker på tiden man måste gå utan mat - från fyra på morgonen till halv sju på kvällen.

Därför drog jag en suck av lättnad när jag läste att rådet att varnat HIV-positiva medlemmar i trossamfundet för att utsätta sig för fara genom att fasta.

Det är visserligen så att alla sjuka, liksom gravida eller ammande mödrar, redan är undantagna från fastan, men det var likväl mycket hänsynsfullt av rådet att särskilt framhålla behoven hos alla HIV-positiva muslimer.

Rådet sade att man var rädda för att en strikt fasta från solens uppgång till dess nedgång skulle komma att inverka negativt på den lika strikta behandlingen HIV-positiva medlemmar i trossamfundet genomgår.

MJCs generalsekreterare Sheikh Achamat Sedick gjorde sig särskild omsorg om de HIV-positiva muslimerna och sade bland annat: "Ni får inte sluta med medicineringen. Somliga av er står på en regim som skall påbörjas kl åtta på morgonen, och det får man inte rucka på. Att ändra den regimen kan få skadliga återverkningar."

Sedick påpekade dock att de sjuklika fortfarande skulle respektera fasteperioden genom att inte äta på allmän plats.

Det är sannerligen en modest begäran, särskilt när man tänker på de missuppfattningar som så många har, däribland jag själv fram tills helt nyligen, om att muslimer är så fanatiska vad gäller sin tro att de hellre avstår från allt för att få en plats i tillvaron bortom denna.

En pålitlig muslimsk källa upplyste mig dessutom ytterligare om att undantaget för sjuka från fastan alltid har gällt.

Men min beundran har faktiskt en helt annan grund. Alla kanske inte ser det så, men att rådet öppet erkände att de som lever med HIV och AIDS har särskilda behov för sin hälsas skull säger en hel del om det goda sätt som muslimer hanterar pandemin på.

Som jag ser det utgör rådets uttalande ett erkännande av virusets allvar samt att man accepterar HIV-positiva männsior. Sådan acceptans är helt avgörande för att den stigmatisering och diskriminering som ofta följer med sjukdomen skall upphöra.

Jag känner fortfarande inte till någon statistik över andelen HIV-smittade inom Sydafrikas olika trossamfund, men jag kommer med stort intresse att följa vad jag tror kan komma att bli en unik insats från muslimer att hindra spridningen av viruset.

Det är något andra borde ta efter.

För evigt positiv

Hayden Horner

[email protected]

ANNONS

Rekommenderade artiklar

”Deprimerade pappor berättar inte för någon”

Att nyförlösta mammor drabbas av depressioner är ganska vanligt, men att också många nyblivna pappor mår dåligt är inte lika känt. Fria samtalar med forskaren Elia Psouni om papporna som faller mellan stolarna hos vården.

Fria.Nu

”Bilden att medierna mörkar stämmer inte”

Att medierna mörkar negativa effekter av invandring hörs ofta i den offentliga debatten. Fria samtalar med journalistikprofessorn Jesper Strömbäck som har undersökt saken och i en ny rapport kommit fram till att så inte är fallet.

Fria.Nu

© 2021 Stockholms Fria