Bush vann, om inte på knock-out så utan tvekan. Fyra år av terror kommer att följas av fyra nya. Kanske ska vi minnas att den gode George en gång blev frälst från sin alkoholism. Som så många andra missbrukare har han hamnat i ett nytt missbruk: maktmissbruket. Må han bli frälst igen, denna gång för pacifism, fred och medmänsklighet.

Att Bush och hans kumpaner vill fortsätta är sorgligt. Men vad ska man då säga om ett folk som vill finna sin trygghet i denna landsfader? Vi kan jaga förklaringar, och de förklaringar vi finner kanske är korrekta, men vad hjälper det?

Under 1960-talet visade sig en öppning i eländet: Vietnamrörelsen och orden 'Make love - not war!' USA och dess folk ska inte bekämpas. De har ett hjärta och vi måste nå fram till deras hjärta. Vi har vänner i USA. En del amerikaner lyssnar på oss. Vi behöver bli deras stöd. Vi behöver bli förebilder. Men Europas folk är inga förebilder! Vi lever på andras bröd och säljer vapen till diktatorer. Vi säljer vapen till USA. Vi förstör jordens miljö och förbrukar jordens resurser. Vi har stora orättvisor i våra egna länder. Vi släpper inte in desperata flyktingar. Vi är inga föredömen.

Kan vi finna tröst i att det finns analyser som tonar ner Irakkrigets betydelse i valet? Knappast. I så fall har moralfrågorna som dominerat, de som Bush kallar den kristna etikens frågor: homofobi, dödsstraff,

abortförbud mot abort och annat. Vem blir gladare av det?

USA och dess folk kan inte bekämpas. Över hälften av dess röstande befolkning har valt Bush. De har inte valt en okänd charmör med mycket stålar i kampanjkassan, utan en väl beprövad president. Vi är ledsna över deras val, men det amerikanska samhället rymmer fler budskap än Bushs. De andra, de som exempelvis stödde Nader, radikala alternativa grupper i det amerikanska samhället, bär det budskap som kan förvandla världens mäktigaste och farligaste ligiststat till världens mänskligaste nation.