Efter att Ryssland skrivit på Kyoto-protokollet kan det äntligen börja att gälla - och världens länder kan komma till skott med att skära ner utsläppen av växthusgasen kol-

dioxid.

I det läget går ett land på tvärs mot utvecklingen och gör sig mer beroende av fossila bränslen. USA? Nej, Sverige.

Genom nedläggningen av fullt fungerande, säkra svenska kärnkraftverk hotas våra möjligheter att bidra till att stoppa klimatförändringarna. Är det verkligen en riktig prioritering att sätta avvecklingen före ett av världens största miljöhot?

Beslutet att avveckla de svenska kärnkraftverken innan de har tjänat ut kostar inte bara miljarder kronor som kunnat användas bättre inom vården och skolan. Vi tvingas också köpa in elkraft från andra länder. Denna har oftast framställts med betydligt värre konsekvenser för miljön, än den svenska kärnkraften.

Den socialdemokratiska regeringen har planer på att importera fossilgas genom en gasledning från Tyskland. Men att bränna fossilgas i kraftverk leder till utsläpp av koldioxid. Visserligen mindre utsläpp än olja eller kol, men trots allt ökade utsläpp. De fina orden om ansvar för miljön till trots.

Vad värre är, det finns en betydande dubbelmoral bakom regeringens spel. Samtidigt som vi ska öka koldioxidutsläppen förbereds en elkabel från Finland för att förbereda för ytterligare elimport. Och den elen kommer att komma från det nya kärnkraftverk som håller på att byggas i Finland. Regeringen verkar alltså tycka att det är helt OK med kärnkraft - om den bara produceras i ett annat land. Osäkra kärnkraftverk i Ryssland drivs vidare - säkra svenska ska stängas.

Det största problemet med kärnkraften är naturligtvis det farliga avfallet. Ändå är det inte ett så stort problem som många tror. Faktum är att mängden avfall från kärnkraftsreaktorerna är rätt liten - så liten att om avfallet från alla världen kärnkraftsreaktorer fördelades till de människor som fått sin elkraft från dem, så skulle var och en få en klump inte större än en ishockeypuck. Och det skulle inkludera den inkapsling som behövdes för att skydda från strålning.

Den stora volymen som måste tas om hand kommer i stället från själva kärnkraftverken. Väggar, reaktorinneslutningen, ledningar och rör. Men dessa är betydligt mindre farliga än kärnavfallet och strålningen klingar ut på förhållandevis kort tid. Avfallet är ett problem - det kan ingen förneka. Men det är ett hanterbart problem. Vi kan skydda oss mot det, och det pågår forskning som inom något eller några decennier kan göra det farligaste avfallet till en tillgång, genom nya möjligheter att utvinna energi.

I jämförelse med att förpesta atmosfären med ytterligare växthusgaser är det helt enkelt inte någon klok och miljövänlig lösning att avveckla den svenska kärnkraften. Tvärtom borde vi bygga ut den, och konkurrera ut smutsig kolkraft i andra länder.