Miljö, jämställdhet och demokrati. När vi diskuterar svensk biståndspolitik är dessa ämnen självklara. Genusperspektiv, miljötänkande och grundläggande mänskliga rättigheter som att få tycka, tänka och tro fritt kommer upp som en ryggradsreflex. Men på hbt-fronten intet nytt, eller snarare: det ekar ganska tomt. Detta trots att det i 70 av världens länder råder förbud mot homosexuella relationer. I än fler stater råder djup diskriminering och trakasserier av hbt-gruppen.
I de fattigaste länderna är ofta situationen för homo- och bisexuella samt transpersoner allra värst. Några av de stater som behandlar homosexuella allra sämst, som exempelvis Somalia, toppar också listor över svält, övergrepp och väpnade konflikter.
Därför måste svensk biståndspolitik se till att tolerans, rättigheter och respekt för hbt-personers situation blir en omistlig del av såväl det politiska som finansiella stödet.

Diskriminering av människor på grund av deras sexuella läggning eller könsidentitet står i strid med den grundläggande principen om alla människors lika värde och rättigheter. Därför kan lagstiftning som innebär diskriminering av hbt-personer aldrig accepteras av oss liberaler, vare sig på hemmaplan eller utomlands. Men vi har kämpat i motvind såväl i riksdagen som EU-parlamentet för att få till stånd ett hbt-perspektiv på biståndsområdet och utrikespolitiken i stort.

Vi kommer att fortsätta strida för:
* Hbt-perspektiv i biståndet.
Skriv tydligare in i Sidas regleringsbrev att hbt-personers rättigheter ska vara ett lika självklart människorättsperspektiv som vilket annat som helst. Biståndsländer som grovt förtrycker hbt-personer ska kunna få biståndspengar indragna om de inte verkställer grundläggande reformer.
* Bygg hbt-baser i u-länder.
Arbeta tillsammans med svenska RFSL och internationella hbt-organisationer för att bygga upp gräsrotsrörelser för homosexuella i fattiga länder. Utbyten, moraliskt stöd och uppbackning kan vara det första steget för att skapa förändring underifrån.
* Internationell hbt-konvention.
Hbt-personer får i dag inte tillräckligt skydd genom dagens allmänna konventioner om mänskliga rättigheter. Ibland behöver utsatta grupper specialkonventioner inom det internationella samfundet för att stärka sin frihet. FN:s kvinno- respektive barnkonvention har inneburit ofantligt mycket positivt för att bekämpa alltifrån våldtäkter till barnmisshandel.