Årets tio bästa skånska skivor

2004 har erbjudit ett ovanligt bra skånskt musikår med några riktigt bra släpp som garanterat letar sig in bland årets bästa svenska skivor. Dessvärre toppade ingenting LT Fisks "Som ljus genom galler" från 2003 men sådana mästerverk träffar man inte på varje år. Det känns som att det har släppts hur mycket skånsk musik som helst i år och en stor del av den har varit riktigt bra. Under nästa år kommer bland annat Sounds Like Violence (Niccokickmedlemmarnas lite hårdare band som släppte en grym EP i år, värt att notera) att släppa sitt debutalbum och David & the Citizens kommer att göra väsen av sig igen. Vi ser fram emot 2005 men först ser vi tillbaka på det alldeles snart gångna musikåret.

1. Alf - Augustibrev

Valet var svårt mellan Alf och eMiL Jensen och många saker får mig att vilja placera den sistnämnda på förstaplatsen men "Augustibrev" är det skånska album som tveklöst har spelats mest i år. Även om vissa av Alfs låtar inte är mycket att hänga i granen och eMil Jensens släpp är jämnare vinner Alf från Malmö med sina Billy Bragg-doftande och fantastiska låtar som "Känslan du har", "Bli som ni" och "Min sämsta vän".

2. eMiL Jensen - Kom hem som nån annan

"Kom hem som nån annan" hade mycket väl kunnat hamna överst på listan. Ingen svensk artist skrev bättre låttexter än eMil år 2004 och de musikaliska arrangemangen som omger hans vackert vemodiga musik är undersköna i sin luftiga originalitet. Kampen om förstaplatsen var stenhård.

3. Niccokick - Awake from the dead, my dear best friend

Efter alla demos och ep:s genom vilka man bekantat sig med Båstadbandet Niccokick kom äntligen fullängdsdebuten och även om tempot sänkte sig något jämfört med vad vi varit vana vid på grund av bland annat instrumentala spår är det ett ohemult bra album. Sveriges främsta indierockare kommer från Båstad, ingen tvekan.

4. Fit Machine - From inside the machine

Crippual och Bracey Haensun från Malmö har gjort en hiphop-skiva som är den första svenska jag har hört som verkligen har kunnat mäta sig med Looptroops alster. Musikaliskt är det betydligt hårdare, inget bling-bling och mekaniskt pulserande, närmast industriella beats skapar ett rått, mörkt men ändå hoppfullt sound. Jag hoppas på mer från Fit Machine under 2005.

5. Helt Off - Helt Off

Det råder inga tvivel om att det ingen annanstans i Sverige görs så bra reggae som i Skåne. Helt Off levererar skön rootsreggae med oftast meningsfulla texter och som om inte det vore nog medverkar en av landets bästa rappare Timbuktu i gruppen.

6. Dr. Higgins - Dr. Higgins

Jag saknar lite av lekfullheten och de värsta Nintendo-vibbarna från "Vad gör jag här?" men "Dr. Higgins" är trots allt i konkurrens med Sagor & Swings "Orgelplaneten", det här årets trevligaste orgelbaserade instrumentalsläpp men betydligt mer dansant.

7. Svenska Akademien - Tändstickor för mörkrädda

"Tändstickor för mörkrädda" gjorde mig besviken. All rap var som bortblåst och texterna blev ofta reggaeklichéer om Kärleken och Jah medan den humoristiska samhällskritiken från "_med anledning av" tonats ned. Hur som helst är "Tändstickor för mörkrädda" reggae av hög Peps-kvalitet men jag saknar bandets hiphop- och raggautflykter.

8. David Fridlund - Amaterasu

David Fridlund från välkända David & the Citizens går solo, inte helt

överraskande och även om jag saknar den spastiska energin från

bandkonstellationen är Davids sparsammare arrangemang med piano i grunden väldigt bra. Tilltalar troligen de flesta av medborgarnas fans.

9. Mellow Dramatic Avenue - Sun, light the day - Come burn the night away

Kanske stundar äntligen Mellow dramatic avenue från Lunds genombrott med det nya albumet. Det vore de förtjänta av. Bandet rör sig i samma musikaliska område som Logh (även de från Lund) och lyckas med hjälp av bara traditionell instrumentering låta helt egna. Långsam och varm lo-fi.

10. Sophie Rimheden - Miss

Jag är inget stort fan av Sophie Rimheden men det är inte svårt att inse att det finns en rejäl dos av talang och begåvning i hennes elektroniska klipp och klistra-musik.