Belgiens Brigitte Bardot med fyra fejkkloner | Stockholms Fria
  • Vive la fête.
Stockholms Fria

Belgiens Brigitte Bardot med fyra fejkkloner

Det är lätt att tappa andan inför sångerskan Els Pynoos dansande uppenbarelse när belgiska Vive la Fête spelar på Kägelbanan. Hon bär kort ärmlös klänning med bar rygg, kastar med det blonda håret och ser allmänt fantastisk ut. Bandets andra hälft, gitarristen Danny Mommens, är svartklädd och har långt, stripigt hår, liksom övriga tre musiker, i alla fall som det verkar - det visar sig senare att två av dem bär peruk. De fyra fejkade klonerna har också sminkat en svart mask runt ögonen, vilket enligt Danny ska ha något med indianer att göra. Vive la Fête spelar dansant syntpop och skiljer sig från många andra band i genren genom att ha alla instrument med på scen.

- Det är väldigt viktigt att vi har musiker på scen. Jag skulle aldrig kunna uppträda till förinspelad musik, säger Els Pynoo efter konserten.

Jag behöver den energi som uppstår mellan oss när vi spelar. Annars är detinte kul.

Det är väldigt mycket 1980-tal över Vive la Fêtes syntslingor och tunga bas. Men Els säger sig vara inspirerad av framför allt 1960-talet, och det är ingen slump att Vive la Fête sjunger på franska fastän deras modersmål är flamländska.

- Jag älskar franska artister som Serge Gainsbourg, FranÇoise Hardy och Brigitte Bardot. Det gör inte så mycket om man kanske inte förstår språket, för vi skriver enkla texter som ibland bara är ord som bang, bang, boogie och så vidare. Men texterna ska ändå ha en mening, de är inte simpla på det sättet.

- Jag kan ingen franska alls, erkänner Danny som inte syns så bra bakom hårtestarna, och inte hörs så bra heller då han verkar vara lite på kanelen. Men det spelar ingen roll för det låter bra, fortsätter han.

Själva det franska språket blir som ett eget instrument.

- Jag gillar electro, men jag lyssnar som sagt mycket på fransk chanson också, och rock'n'roll, berättar Els. Men vi känner oss inte som ett electroband, det är andra som hela tiden placerar oss i den genren.

- För mig har till exempel band som Suicide och Kraftwerk givetvis varit viktiga, säger Danny. Något som jag däremot avskyr är singer/songwriters... som Bob Dylan.

Ser ni på er själva som ett 'retro-band'?

- Jag ser oss inte som retro, det är snarare så att vi tar alla våra influenser och blandar ihop dem, och sedan blir det något helt annat av det.

Els och Danny, som är ett par även utanför bandet, skriver låtarna tillsammans. Att blanda in övriga musiker i den processen är inte aktuellt.

- Man kan inte blanda ihop för många färger, säger Els. Att vi alla fem skulle få ihop ett helt album, det kan jag inte föreställa mig.

Om bara några dagar inleds arbetet med att spela in nästa skiva. Av 20 låtar ska 12 gallras ut och Els lovar att det kommer att låta 'typiskt Vive la Fête.'

Var ska ni spela in skivan?

- Hemma! Sen går vi in i en studio för att mixa. Det är bra att vi kan vara hemma, vi har en massa katter som måste få mat.

- Ja, vi har jättemånga djur faktiskt...

- Och alla går omkring inne i huset, påstår Els. Utom hästen... den är för fet.

Vive la Fête betyder ungefär leve festen och man kan väl säga att de gör skäl för sitt namn under slutet av spelningen på Kägel-banan.

Plötsligt befinner sig delar av publiken uppe på scen för att ta över en gitarr eller bara dansa, till bandets förtjusning. Festligt värre, faktiskt.

Rekommenderade artiklar

© 2021 Stockholms Fria