Den svenska popgruppen The Arc har sammanfattat 1 500 års historia i en enda mästerlig rad: 'Och lejonen åt de kristna och de kristna brände häxorna'. I sak finns inget att invända. Romarna lät döda kristna på sina arenor och när de kristna tagit makten fick hedningar smaka på elden. Ändå är det många som tycker illa om en sådan sammanfattning. Inte bara för att den är dyster utan för den implicerar en kättersk tanke: historien är inte utveckling utan upprepning. Om det var någonting kristendomen lärde ut så var det att historien har mening och mål. I dag är de flesta av oss inte så kristna längre men vi tror ändå att historien utvecklar sig till det bättre. Historiker beskriver också gärna medel -tiden som en tillfällig (låt vara tusenårig) tillbakagång innan den 'riktiga' historien tog fart igen med reformationen.

En av de fränaste kritikerna av utvecklings- optimismen är den brittiska idéhistorikern John Gray, vars senaste bok också heter Heresies (Kätterier). Det är en samling essäer som han publicerat i New Statesman de senaste åren. Ämnena är kriget i Irak, kampen mot terrorismen och Tony Blair. Grays budskap är inte populärt. Politik är som konst, en praktisk kompetens som lätt går förlorad. Till skillnad från vetenskap är politik och etik inte områden där det man lärt sig kan föras över till alla kommande generationer. 'I vetenskapen är framsteg ett faktum: i etiken och politiken en vidskepelse.'

Vi i Västeuropa ser oss som moderna men vårt sekulära tankegods bygger på religiösa föreställningar, hävdar Gray. Både marxismen, nazismen och nyliberalismen har kopierat religiösa tankemallar där tron på det framtida himmelriket förlagts hit till jorden.

Övertygelsen om att människan fritt kan förfoga över naturen, att djur inte har några rättigheter och att bara det mänskliga har ett värde är en av humanismens viktigaste beståndsdelar men kommer ursprungligen från bibelns berättelse om Adam. Men den sekulära versionen är farligare än originalet, menar Gray, för kristendomens antropocentrism hölls i schack genom att den var tydlig med att människan är en syndare. Nu har den insikten gått förlorad. I vissa fall har fram-stegstron varit bra, erkänner Gray, men så är det inte längre: de största massmorden har begåtts av progressiva regimer. Tron på den perfekta planen, den perfekta marknaden eller den överlägsna renrasiga människan har lett till den ena katastrofen efter den andra.

1900-talets massmord har inget med medeltidens inkvisition att göra utan är ett resultat av upplysningstänkande som skapat våra stora ismer. Till och med Hitler, som föraktade upplysningens tankar om jämlikhet och frihet, delade föreställningen om att världen kan förändras med viljekraft. Hitler, Stalin, Mao (och nu också byråkraterna på IMF Internationella valutafonden, International Monetary Fund) drevs alla av en övertygelse om att vetenskapen kan förändra människors villkor. Till och med al-Qaida har mer gemensamt med Baader-Meinhof än medeltida mördare, menar Gray. Likt franska revolutionens jakobiner och Rysslands bolsjeviker tror de att historien kan förändras med terror.

I det avseende är också Bush och Bin Laden lika varandra. Felet med 'nyjakobinen' Bush är inte att han talar om ondskan utan att han faktiskt inte tycks tro på den. En grundbult i kristendomen är ju att alla människor är syndare. Hade Bush trott på det hade han aldrig kommit på den absurda idéen att utrota ondskan, hävdar Gray. Tron på framsteg är bara 'Prozac' för de intellektuella. 'Och lejonen åt de kristna och de kristna brände häxorna'.