Rickard III påminner en del om Moments höstföreställning Till Damaskus på spöktåget. Även här är Pontus Stenshäll både regissör och huvudrollsinnehavare, och i stället för att handlingen bärs framåt av ett leksakståg får vi en hel arsenal leksaker för grabbar i olika åldrar. Rickard III ser ut som en långhårig svartklädd rockstjärna, och vad blir hans belöning när han krönts till kung om inte en skog av drömskt vaggande elgitarrer. Två andra grabbar spelar alla övriga roller, när de inte spelas av muskulösa actiondockor eller dylikt.

Det är inga psykologiska djupporträtt vi får, några enkla tydliga karaktärsdrag och klädesplagg räcker för att ge liv åt figurerna. David Mjönes gör en snäll Buckingham som med fåraktig min iscensätter det ena blodiga brottet efter det andra på Rickards uppdrag, Peter Järn visar en särskild talang för roliga krumelurer som en mycket samvetsöm mördare eller en stenhård Police Chief.

Så värst många av Shakespeares originalrepliker blir nog inte kvar, men själva historien berättas rasande effektivt i en stundom crazyartad lek med teaterformen. Det bästa är att skrattet hela tiden fastnar i halsen, för detta har blivit till en satir, ett rasande angrepp på den brutala destruktiva mansrollen. En manlighet som börjar med grabbighet och slutar med massmord.