Det är inte lätt att svara en 'troende' som Pia Kocahârzem, som skrev ett svar till mig den 26 februari. Hon har också läst min tidigare artikel dåligt. Jag skiljer på andlighets-

ivrare och miljöfundamentalister i min text. Även att jag är medveten om att de förra påverkar de senare. Pia Kocahârzem försvarar sina buddistmunkar och andligheten med frenesi och avslutar sin artikel med: 'Osjälviskhet är andlighetens krona'. Ett insmickrande och sirapshalt påstående. Som all andlighet. Vad menas med detta? Att vi människor som lever i realiteternas värld inte kan vara osjälviska?

Jag tvekade innan jag beslöt mig för att svara på hennes artikel. Vi talar förbi varandra och dialog är kanske inte meningsfull. Egentligen. Och de 'andliga' får ju självklart tro på vad de vill. Buddistmunkar, islams böneledare, kristna präster eller New Age. Det andliga smörgås-bordet har ett stort utbud.

Detta kunde vara oss andra lik-

giltigt om inte etablissemanget här, med medias och vissa så kallade intellektuellas hjälp, tvingat andligheten på oss. Näst intill tvingat ut upplysning och förnuft ur det offentliga rummet. Berett plats för 'de andliga' till och med hos våra universitet och forskningsinstitut. I Lund forskar man i parapsykologi, på Karolinska universitetssjukhuset tjänstgör en läkare som tror på själavandring. Medelklasskvinnorna brister på tidningarnas kultursidor ut i texter om 'själen' och det 'andliga'. Och en kvinnlig författare skriver sin bok om kvinnor som dyrkar Gud i extas. Mystik. I andra ändan på vidskepelseskalan har vi tv-programmen och veckopressen som skildrar andebesatta hus, böneterapi som botar sjuka, möten med döda människor. Denna uppräkning av vidskepelser kan fortsätta länge. Och dessa 'andligheter', mer eller mindre sofistikerat skapade, går med sin intellektuella röta in i hela samhället.

Om böner kan bota sjuka behöver vi ju ingen medicinsk forskning. Och inte blir det längre nödvändigt att utforska vårt solsystem.

Där flyger ju andar omkring och meddelar oss hur tillvaron hänger ihop. Infantiliserade och fördummade kan vi till slut neka all framåtsträvande forskning resurser. - I andlighetens värld är ju forskning och framsteg av ondo.

När gudarna och andarna tar hand om oss behöver vi varken fackföreningsrörelser eller arbetarpartier. Litet rökelsepinnar och knäböjande och våra sociala och ekonomiska problem ordnar sig. Eller?

I Thailand är allt mjukt och vänligt, säger Pia Kocahârzem. Jag undrar om de fattiga bergsbönderna, som på grund av sin ekonomiska misär tvingas sälja döttrarna till turist-

orternas bordeller ställer upp på den bedömningen?

Det välfärdssamhälle vi här byggde upp efter kriget; det var kärlek och medmänsklighet. Påtagligt och nära. En mänsklig sanning. I motsats till buddistmunkars och kristna prästers böneramsor.

Nu hjälper 'de andliga' till med nedmonteringen av detta samhällsbygge. Genom att håna det som är mänskligt och vårt. Genom att påstå att den materiella världen saknar betydelse. Sällar sig så till övriga ultrakonservativa krafter. Förstör den grund vi står på.