FNs milleniemål ska utvärderas i september 2005, och det är inte utan att det föreligger en viss oro för framtidsutsikterna att lyckas. Ett av målen är att halvera fattigdomen i världen fram till år 2015. För att lyckas med detta måste alla rika länder i världen leva upp till sina löften att lägga 0,7 procent av nationalinkomsten i bistånd. Så ser dessvärre inte verkligheten ut.

Rapporten EU Heroes and Villains: Which countries are living up to their promises on aid, trade, and debt är författad av ActionAid, European network on debt and development och Oxfam. De tar även upp frågan om skuldavskrivning och uppmanar EU att tillsammans med G8-länderna (Storbritannien, USA, Frankrike, Tyskland, Italien, Japan, Kanada och Ryssland) arbeta för att de allra fattigaste länderna ska få sina skulder helt avskrivna. De är även starkt kritiska till den europeiska handelspolitiken som i dagsläget missgynnar utvecklingsländerna.

Rapporten konstaterar att 2005 skulle kunna bli ett genombrottsår i kampen mot fattigdom i världen och ett steg närmare milleniemålen. Men hindren är många och i de flesta fall baserade på politisk vilja.

I dag ger vi i hälften så mycket bistånd i förhållande till våra inkomster som vi gjorde 1960. Det anser rapportförfattarna inte är en acceptabel utveckling.

Med detta i bakhuvudet pekar rapporten på en nödvändighet av ett kraftfullt agerande från EUs sida inom tre områden: förbättra och öka biståndet; minska bördan av skulder som ändå aldrig någonsin kommer att kunna återbetalas, samt göra handelsreglerna i världen mer rättvisa.

De rika länderna enades redan 1970 om att biståndet skulle uppgå till 0,7 procent av nationalinkomsterna senast 1980. Tjugofem år senare har endast fem länder uppnått detta mål. Fyra av dem kommer från EU: Luxemburg, Sverige, Danmark och Holland. Övriga EU-länder ligger långt efter, vilket rapporten beskriver som helt oacceptabelt.

Italien är ett av världens rikaste länder men ger bara 0,17 procent av sin nationalinkomst i bistånd. Tyskland har lovat att landet skulle uppnå 0,7-procentsmålet 'inom rimlig tid'. I Tysklands nuvarande takt blir dock 'rimlig tid' inte förrän 2087.

Föredömena är få, men ett av dem är Tjeckien. Landet har ökat sitt bistånd med 300 procent mellan år 2000 och 2003. Samtidigt klarade varken Grekland eller Portugal av mer än 0,2 procent.

'EU har enorma möjligheter att åstadkomma en förbättring för de allra fattigaste länderna genom att skrida till verket vad gäller rättvisare handelsvillkor. Europa står för 20 procent av världshandeln. Man är också världens största importör av jordbruksprodukter, liksom den näst största exportören inom detta område', menar Leif Ohlsson i en kommentar av rapporten på Omvärdsbilder.

På det stora hela kan man säga att hjälporganisationernas rapport ger EU ordentligt underkänt. Det får även EUs hårt kritiserade jordbrukspolitik. Den politik som genom dumpning av subventionerade jordbruksprodukter på världsmarknaden och skapandet av handelshinder för import av varor från syd, fullständigt ödelägger miljoner människors möjlighet att försörja sig.

6-8 juli i år ska G8-länderna under Tony Blairs ordförandeskap, ha ett toppmöte i Skottland då dessa frågor ska diskuteras. Frågan är om det då kommer resultera i en handlingsplan eller om det bara kommer bli ännu en uppvisning i korrekta handslag och snygga formuleringar.