Livet är ingen roman utan en äcklig film | Stockholms Fria
  • Berlin-duon Stereo total - Françoise Cactus och Brezel Göring.
Stockholms Fria

Livet är ingen roman utan en äcklig film

Stereo totals musik är som ett collage, eller som en film som blandar alla upptänkliga genrer: Skräck, smäktande romantik, svart-vitt stilrent, grällt naivistiskt, intellektuellt och folkligt, det finns ingen ände egentligen. Titelspåret på nya skivan Do the Bambi är ett exempel på en lite fånig låt medan La douce humanité ser sanningen i vitögat i fraserna; 'On n'est pas dans un roman/Mais dans un film dégoûtant' (Vi lever inte i nån roman, utan i en motbjudande film).

Materialet känns allvarligare än vanligt och filmmediet har en framträdande plats. Cinémania, där texten endast består av kända regissörers och skådespelares namn, skrevs till just en filmdokumentär och Weekend är tänkt att illustrera Jean-Luc Godards film med samma namn.

Brezel Göring och Francoise Cactus har haft sitt band i cirka ett decennium nu, medlemmar har kommit och gått men det strävsamma paret fortsätter skriva sin musik; Do the Bambi är deras sjätte album.

- Skivan är lång, nitton låtar! konstaterar Francoise Cactus. Den har en annan atmosfär, lite mörkare. Ibland är den glad och ibland aggressiv. Och den handlar mycket om film.

Francoise bär sina karakteristiska svartbågade glasögon och ser poppigt damaktig ut i kavaj och klassisk flygväska. Brezel är mer punk, en lång och gänglig figur, för dagen orakad, klädd i svart och skinnjacka.

Ni har hållit på i tio år, har er musik förändrats?

- Jag tycker inte det, om jag hör en av våra låtar kan jag inte säga från vilken period den är, säger Brezel.

Känner ni er som ett etablerat band nu?

- Nej, inte alls. Jag kan inte fatta att vi hållt på så länge, tiden har gått så fort.

Vilka artister har varit viktigast för er?

- Gainsbourg, japanska band som The Plastics, franskt 1960- och 1980-tal, rabblar Francoise.

- Jag lyssnar på en massa musik hela tiden. När jag träffade Francoise gjorde jag musik som bara bestod av olika ljud, men jag insåg att det behövdes mer melodier, berättar Brezel.

Förra året gjorde bandet lite oväntat en turné med de amerikanska slyngelrockarna The Strokes.

- The Strokes var trevliga killar, säger Francoise. De kommer från rika medelklassfamiljer så de kunde tala franska allihop. Och responsen från deras publik tyckte jag också var bra.

Att Stereo total innehåller två olika nationaliteter har alltid märkts, förvisso genom att texterna omväxlande sjungs på franska eller tyska och ibland engelska.

Ofta finns en översättning till det andra språket med i skivans booklet, det hela ger ett väldigt pedagogiskt intryck, med förklaringar av idiom et cetera.

Musiken följer också olika spår och i linje med sina förutfattade meningar kopplar man gärna techno-inspirerat och ompa-ompa till tysk tradition, medan det chansonbetonade givetvis får stå för det franska. Men hemstaden är numera endast Berlin:

- Paris är vackert, säger Francoise, men det är för mycket folk och för stressigt. Jag tycker att Berlin är bättre för artister.

Francoise Cactus är även författare och skriver nu för tiden på tyska. På väg från intervjun kan det dock noteras att Brezel och Francoise talar franska sinsemellan. Två sanna européer!

Rekommenderade artiklar

© 2021 Stockholms Fria