Jag kör in på uppfarten, stannar bilen, trycker på porttelefonens knapp utanför grinden, får svar och säger vem jag är. Efter någon minut svänger de båda grindhalvorna upp och jag kör långsamt in i den prunknande trädgården där hibiskusbuskarna står i full blom. Det är ett enplanshus omgivet av öppna verandor, där taket skuggar för den afrikanska solen.

Talent har rest in i landet i hemlighet från sin exil i Johannesburg, Sydafrika. Anledningen är att hon jagats ut ur landet av president Mugabes säkerhetspolis, CIO.

Talent sitter i en bekväm korgstol på en av verandorna. När hon ser mig reser hon sig och går mig till mötes. Hon berättar att hennes mobiltelefon är avlyssnad och just nu blockerad.

Kontrasten mellan den behagfulla koloniala omgivningen och hennes rädsla är slående. Hon verkar spänd:

- Jag vågar inte vara på samma ställe för länge, förklarar hon.

I natt ska hon bo någonannanstans.

Hon är i fyrtioårsåldern, en smula kraftig och kort, klädd i en blå, gråprickig blus, lång blå kjol och eleganta skor.

Hon är i Zimbabwe eftersom hon måste ha personlig kontakt med den organisation som hon byggt upp med hjälp från bland annat Sverige, Norge och Nederländerna.

Hon är ivrig att få berätta sin historia, att få den dokumenterad.

- Här försvinner människor utan att någon vet vart de har tagit vägen. Jag har inte hört ifrån min make på drygt ett år.

Tillsammans med honom har Talent tre halvvuxna barn.

Hennes hjärta och engagemang är i Zimbabwe och hon förstår inte varför hon jagats ut ur landet. Hon som deltog i de svartas befrielsekrig i det vita Rhodesia som 1980 blev Zimbabwe.

Talent kommer från Matabeleland i södra Zimbabwe och från en familj som värderar utbildning högt. Hennes farbror var pastor och lärde tjänarna att läsa, räkna och att odla grödor till försäljning så att de kunde försörja sig.

Farbrodern hade sin tjänst på den lutherska missionärsskolan där Talent och hennes sex syskon var inackorderade. Skolan låg i södra Zimbabwe där Joshua Nkomos befrielsearmé ZAPU krigade. I norra Zimbabwe var det Robert Mugabe och ZANU som slogs för friheten.

Talent hann gå i skolan några år, men när hon var 15 hämtades hon av ZAPU.

- Soldaterna hotade oss med döden om vi inte följde med.

Hon fördes till ett militärt flickläger i Zambia. Där lärde hon sig, tillsammans med de övriga 200 flickorna, att skjuta för att döda, att placera bomber och att desarmera dem.

ZAPU var en rik organisation, som fick stöd med mat och medicin från de skandinaviska länderna och vapen från dåvarande Sovjetunionen.

- Det var också där jag första gången mötte flickor som aldrig gått i skolan. Och de ville lära sig att läsa och räkna. I militärlägret startade jag min första skola.

- På nätterna, i hemlighet, undervisade jag de andra barnen. Vi skaffade till och med papper och pennor.

Hon lämnade militärlägret och blev soldat i ZAPU.

- Det var en tid då jag levde som en maskin. Jag tänkte inte, bara utförde order. Jag levde som ett djur utan att kommunicera. Jag hade bättre relation med djuren än med människorna.

Tre år innan Zimbabwe blev fritt 1980 fick Talent ett stipendium från kommunistpartiet i Östtyskland. Hon bodde i Dresden under tre år och studerade kommunistisk filosofi och samhällsarbete. Här träffade hon sin zimbabwiske make, gifte sig och födde sin äldste son. När Zimbabwe blev fritt 1980 återvände hon hem till, som hon trodde, ett demokratiskt land.

Talent arbetade tillsammans med sin make i den kooperativa utbildningsrörelsen; samtidigt med undervisning odlade man också grödor och hade djur. Och rörelsen växte.

- Jag undervisade 300 förskolebarn ute på de kommersiella farmerna. Jag ville ge barnen möjlighet till utbildning och också visa på hur viktig utbildning är, berättar Talent.

Zimbabwe är det land i Afrika vars befolkning har högst utbildningnivå.

När Talent träffade författaren Doris Lessing, som är född och uppvuxen i Zimbabwe, hade de långa och ingående diskussioner. Tillsammans vässade de projektidéer och Doris Lessing satsade en del pengar. Av Sverige och Norge fick man hjälp att starta små landsbygdsbibliotek.

Talent och hennes team begav sig till den fattigaste delen av Zimbabwe, Gokwe, där Tongafolket, som kallar sig själva för det gömda folket, bor.

- Jag minns att vi samlades under ett träd som var det kommunala biblioteket. Vi hade satt upp våra anslag på trädstammen. Vi satt tillsammans med de fattiga och diskuterade demokrati och yttrandefrihet.

- Vi påpekade att det var de själva som måste förändra sin egen situation.

För Talent är studiecirklarna, där Sverige varit förebild, den bästa idén.

- Att arbeta med människor ute i de fattiga områdena så att deras självförtroende och kunskap stärks, det är mitt liv, säger hon entusiastiskt.

Men 1999 började problemen. Talent hade blivit farlig.

- Säkerhetspolisen följde efter mig när jag åkte från by till by och talade om demokrati, yttrandefrihet och nyttan av information.

- De hade hört människorna ställa politiska frågor.

År 2001 började telefonsamtalen.

- När jag lyfte luren hörde jag bara skratt, eller så sa någon att 'We are going to fuck you' eller 'vi kommer att stänga av din telefon'.

- Informationen på min dator försvann. Jag förföljdes av gröna militärbilar. Säkerhetspolisen tog kontakt med mina söner, men de sa inget - för att skydda mig. Inte förrän en vän som arbetade i regeringen ringde och berättade att jag var förföljd började jag förstå.

Så började telefonsamtalen om nätterna. Ett samtal hade budskapet:

'Se till att lämna det här landet inom tre dagar!' Nästa dag såg jag militärbilarna igen.

- Jag gick under jorden. Jag hade inte haft en tanke på att gå i exil.

På våren 2003 lämnade Talent Zimbabwe. Hon hade fått hjälp av vänner att gå i exil i Sydafrika.

Efter det här samtalet skiljs vi och Talent återvänder till Sydafrika. Vi ses inte mer.

I augusti 2004 ringer Talent från sitt hus i Johannesburg. Hennes hus är återigen omringat av den zimbabwiska säkerhetspolisen. Nu har hon har bytt vistelseort igen.