Det är två kilometer till EU-parlamentets stål- och glaskomplex i centrala Bryssel. Christian Borremans tänder en illa rullad cigarett och tittar ut genom fönstret. Han har bott på härbärge sedan han var barn och just nu sitter han i ett uppehållsrum på Home Baudouin, ett härbärge något kvarter från Grand Place.

Första gången han kom hit var år 1990. Sedan dess har han vandrat mellan härbärget, sin systers hem, fängelset och tillbaka till härbärget.

- Den här omgången har jag varit här ett och ett halvt år. Jag väntar på att en plats ska bli ledig så att jag ska kunna börja arbetsträna, säger han.

Helst skulle han vilja ha en egen lägenhet, men har inga förhoppningar om att det ska gå. Det beror på samhället och på honom själv, säger han.

- Du vet, jag är rätt en labil kille. Jag skulle ha svårt att få tag på en lägenhet, betala hyra och inrätta mig efter regler. Det kanske går ett tag, men just nu är Home Baudouin min tillflyktsort.

Christian Borremans är inte ensam. Runtom i Bryssel, i Belgien och i Europa delar många hans öde; en ond spiral av sociala problem, hemlöshet och ibland kriminalitet och droger. På vissa håll får de hjälp, på andra sparkas de ut.

På en pittoresk bakgård i de äldre delarna av Bryssel har organisationen Feantsa sitt kontor. Mellan dignande bokhyllor och enorma travar av papper och rapporter sitter

Dearbhal Murphy och Liz Gosme. De samordnar arbetet mot hemlöshet runtom i unionen och fungerar som lobbyister gentemot EUs beslutsfattare.

Dearbhal Murphy är noga med att Feantsa inte företräder de hemlösa, utan de organisationer i medlemsländerna som arbetar mot hemlöshet och social utslagning. Ambitionen är i första hand att se till att problemen med hemlöshet finns på EUs dagordning.

- Det tycker jag att vi lyckas med. Hemlöshet är ju inte precis någon 'sexig' fråga - det är ingen hemlighet. Men jag tycker att det finns en medvetenhet om problemen. Det garanterar inte att det görs något, men det är en början, säger hon.

En anledning till att det har varit svårt att skapa gemensamma EU-strategier för att bekämpa hemlöshet har varit att uppfattningarna och definitionerna av vilka som egentligen är hemlösa går isär. Därför var det en stor framgång när man förra året till slut lyckades enas om en gemensam definition, Ethos - 'European Topology on Homelessness and housing exclusion'.

Ethos kategoriserar fyra utsatta grupper med olika grad av bostadsrelaterade brister; 'taklös', 'hemlös', 'osäkert boende', 'otillräckligt boende'.

- Att vi har enats om en definition är en början. Det är nödvändigt för att kunna arbeta vidare. Men samtidigt måste vi komma ihåg att även om hemlöshet är ett generellt problem i hela unionen så finns det ingen generell lösning. Varje medlemsland måste hitta sitt sätt att tackla problemen, säger Liz Gosme.

Ett tecken på skillnaderna i Europa är att Ethos visat sig svår att tillämpa fullt ut i alla länder. Den mest omfångsrika av de fyra kategorierna, 'otillräckligt boende', är så vid att den på vissa håll skulle komma att omfatta en alltför stor andel av befolkningen.

- I blivande medlemslandet Rumänien skulle över halva befolkningen falla under Ethos om den tillämpades i sin helhet. Så det gör den inte. Det är samma sak på andra håll i unionen. Men även om de taklösa förstås är den första grupp vi måste arbeta med, så behövs kategorin 'otillräckligt boende' för att de länder som har kommit lite längre inte ska luta sig tillbaka och säga att problemen är lösta, säger Dearbhal Murphy.

Hon beskriver förra sommarens utvidgning av EU, med tio nya länder, som i första hand positiv. Flera av de östeuropeiska länderna som nu har blivit medlemmar brottas med stora sociala problem, vilket har gjort att bland annat hemlöshet har hamnat på EUs politiska agenda. Inträdet i EU har även inneburit ett incitament för länderna i Östeuropa att ta krafttag. Liz Gosme säger att många västeuropeiska länder skulle kunna lära sig mycket av den målmedvetenhet som vissa av de nya medlemsländerna visar upp.

Samtidigt är förstås resursbristen ett bekymmer. God vilja räcker inte om det inte finns resurser att förbättra situationen för utsatta medborgare. Liz Gosme hoppas att EU gemensamt kommer att ta ett ansvar för att det finns pengar till de här frågorna.

- Eftersom det handlar om pengar och konkret statistik så är Ethos bra. Det kommer föra med sig att vi kan sätta siffror på arbetet med att bekämpa hemlöshet. Samtidigt finns det en risk att vi låser fast oss vid det som är mätbart. Vi måste arbeta förebyggande också, och det är mer problematiskt. Det är lätt att säga att si och så många hemlösa har fått bostad, men hur mäter vi hur många som aldrig blev hemlösa tack vare förebyggande arbete?

De är båda överens om att situationen just nu är mycket kritisk på många håll i EU. Inte bara i öst utan också i flera västländer. Belgien, där de själva sitter, har till exempel en komplicerad struktur av olika federala nivåer som gör att en del besvärliga frågor riskerar att hamna mellan stolarna. Dit hör hemlöshet.

- Det är svårt att vara positiv när man ser hur illa det är ställt på vissa håll i unionen. Samtidigt måste vi förstås vara optimister och tro att vi kan ändra något. I slutändan är jag trots allt övertygad om att vi gör en skillnad och åstadkommer något bra, säger Liz Gosme.