International Criminal Court, ICC, har flyttat in i två kritvita skyskrapor i förorten Voorburg strax utanför Haag. Byggnaden är omgärdad av höga elstängsel med taggtråd och det sitter kameror i varenda hörn. In i lobbyn kommer man efter att först ha passerat genom en metalldetektor och sedan två gånger identifierat sig.

I själva lobbyn pågår fortfarande byggandet av vad som ska bli en imponerande entré vad det lider. Än så länge känns allt mycket provisoriskt. I långa kala korridorer står flyttkartonger och ouppackade kontorsmaskiner. Människor ur alla tänkbara etniska grupper, de flesta i 25-30-årsåldern, skyndar fram och tillbaka med pärmar och pappersbuntar. Stramt klädda och artigt leende.

På den översta våningen i en av de båda skyskraporna har Philippe Kirsch sitt kontor. Han är ICCs ordförande och en av domarna som tids nog kan bli aktuella för rättegångar i domstolens regi.

Philippe Kirsch är också diplomat - tidigare bland annat ambassadör i Sverige. Det är en användbar kombination när han ska navigera fram genom det minfält av kritik som riktas mot hans domstol, och alla de intressen som han mellan raderna förväntas tillgodose.

- ICCs främsta mål är att straffa de som är skyldiga till folkmord, krigsbrott och brott mot mänskligheten. Men det är viktigt att komma ihåg att ICC ska vara en sista utväg när nationella domstolar inte själva klarar den uppgiften. Vi kommer helt att fokusera på de värsta förövarna, på politiska och militära ledare som begått brott, beordrat brott eller tolererat brott. Därmed ska vi också ha en förebyggande effekt på liknande brott i framtiden, säger han.

Men kritiken mot ICC är omfattande. Domstolen grundades efter ett initiativ i säkerhetsrådet och efter att en sammanslutning av 90 länder ratificerat den så kallade Rom-stadgan som ligger till grund för domstolen. ICC har alltså inte inget officiellt FN-mandat, som specialtribunalerna för Jugoslavien och Rwanda har, vilket många anser vara en mycket stor brist.

Ett annat problem är att ICC aktivt motarbetas av ett antal viktiga länder. USA är det mest omdebatterade, eftersom amerikanerna det senaste decenniet varit drivande i arbetet med de båda FN-tribunalerna för krigsförbrytelser i Jugoslavien och Rwanda, men helt vänt ryggen åt ICC.

Det har gått så långt som till att USA lyckats tvinga fram avtal med ett antal länder om att amerikanska medborgare inte får utlämnas till ICC. Avtalen, en del av den så kallade American Servicemembers Protection Act, ASPA, har kritiserats hårt och anses av vissa bedömare starkt bidra till ICCs tandlöshet.

Andra menar att USAs förhållningssätt är onödigt eftersom landet knappast har något att frukta från ICC. Det grundar sig i stället på prestigen i att inte ändra ett tidigare ställningstagande. Ett sätt att lösa dödläget vore i så fall att hitta ett sätt att få med USA i samarbetet, utan att det går amerikanernas prestige och självkänsla förnär.

Att USA i förra veckan i säkerhetsrådet röstade för att ICC ska granska konflikten i Darfur i Sudan, skulle kunna ses som ett försök att smyga in ett visst amerikanskt stöd bakvägen - via en konflikt där USA varit starkt engagerat.

Philippe Kirsch undviker skickligt att nämna USA och talar om att visst är det ett bekymmer att vissa 'viktiga länder' valt att stå utanför, men att han tror och hoppas att domstolens framgång kan förmå dessa 'viktiga länder' att i framtiden samarbeta med domstolen.

- Det finns mycket kritik som riktas mot ICC, men alltihop bygger på farhågor och gissningar. Min uppfattning är att det är fruktlöst att säga emot sådana spekulationer utan anser att det bästa motargumentet är att i handling visa att ICC verkligen fungerar. Att domstolen gör en skillnad och är framgångsrik, säger han.

Betydligt hellre pratar han om samarbetet från den afrikanska kontinenten, där åklagarens första utredningar just nu bedrivs - i Uganda och i Kongo-Kinshasa.

- Afrika, söder om Sahara, förordade en stark domstol medan några länder i väst faktiskt ville ha ett svagare ICC. Afrikanska stater har påpekat att de ser ICC som ett

potentiellt skydd mot grannländer, grupper eller organisationer, som försöker begå dessa förfärliga brott.

Utanför fönstret, i en gammal

garagebyggnad tio våningar ner,

pågår arbetet för fullt med att iordningsställa två rättssalar där kommande rättegångar ska hållas. När det kan bli aktuellt är ännu inte klart. Åklagarenheten har sagt att de första åtalen kommer 'inom en relativt snar framtid'. Kvalificerade bedömare i huset gissar att det blir innan 2005 års utgång.