Jag ska gå på matchen med Erik. Han håller på IFK Göteborg. Han kan inte hjälpa det, han är från Göteborg. Hela veckan har jag slipat på mina Ica-skämt. Jag har tjugo stycken ungefär. Nu sänker vi priserna. Ta in den där killen från charken, han verkar vara på hugget. Och så vidare. Tråkiga skämt ska det vara.

Yksel fintar höger, Yksel fintar vänster, tänk om vi får stryk. Nej. Positiva tankar är ett måste. Killen på falafeln, var han inte lite lik Håkan Mild. Åh dessa mardrömmar. Håkan Mild jagar mig om nätterna som en gräsklippare på crack. Han vill kapa mina hälsenor och krossa mina knäskålar, han är galen, jag lovar.

Jag träffade en snubbe en gång som höll på IFK Malmö. Var är du från, sa jag. Rymden? Jag visste inte ens att dom hade supportrar. Nu tänker jag att han kanske var en hallucination. Man är ju lite darrig.

Jag drömmer om Erik, alltid ska han vara så jävla glad, han springer över soliga fält och blomsterängar, helt naken sånär som på en Ica-halsduk, ÄNGLARNA sjunger han, ÄNGLARNA, ÄNGLARNA! Jag vaknar kallsvettig. Jag måste omprogrammera mig, måste frammana lite positiva visioner.

Yksel fintar höger, Yksel fintar vänster, på söndag vinner vi med 4-0. Känn på den, Ica-handlare! Vinddraget från Rosenberg, nu är han förbi. Oj, det gick undan, Ölme köper korv. Afonso kör en grillfestsamba, alla nynnar med. Asper ståtlig som en väderkvarn på Lister.

Söndag, på söndag, på söndag! Det är ett mantra i min hjärna. På söndag är det vår, på söndag är det Guds dag, på söndag blir vi frälsta. Vilka vinner Allsvenskan? MFF, MFF, MFF. Allt annat skulle vara som Martin Dahlins armbåge i käften, som ett spöregn på ens bröllopsdag. Och otänkbart som en IFK Malmö-supporter.