I förra numret av SFT skriver Madde Larsson, språkrör för Grön Ungdom i Stockholm, om Feministiskt initiativ.

Innan jag läste artikeln undrade jag hur jag skulle rösta i nästa val, på miljöpartiet eller på Fi. Nu är jag mer säker. Artikeln genomsyras av fördomar om kön och framför allt rädsla för konkurrens, som jag i och för sig nu finner ganska befogad.

Du ställer inledningsvis frågan var männen är i Fi. Det står klart och tydligt på hemsidan att män är välkomna. Att det är kvinnor som är initiativtagare och den drivande kraften bakom är väl knappast konstigt eftersom majoriteten av de människor som har arbetat feministiskt har varit kvinnor, och så ser det ut även i dag. Fråga i stället männen var de håller hus! Du skriver också att feminist har blivit ett skällsord. Kan du säga i vilket tid det inte har varit det? Visst har det funnits några korta perioder då det har varit relativt trendigt i vissa kretsar, men det har för den skull inte nödvändigtvis fyllts av rätt innebörd. Många har samtidigt associerat ordet med just 'arga kvinnor', som du själv verkar ha hakat upp dig på. För motståndare till feminism, och dessa finns det gott om, kommer ordet feminist alltid att vara ett skälls-ord.

Du säger också att det är viktigt att de etablerade partierna säger var de står i den feministiska frågan. Själv kallar du dig inte feminist eftersom ordets egentliga betydelse inte följs. Du säger att vi alla borde vara rädda om och arbeta för det, men själv gör du det inte. Det låter väldigt motsägelsefullt. I stället vill du kalla dig ekvivalist, ett vackert och oladdat ord som inte riskerar att uppröra någon, och tänker väl göra det tills nästa gång det är tillräckligt trendigt och tryggt att kalla sig feminist.

I stället för att se vad Fi kan åstadkomma tar du ner jämställdhets-

frågan på individnivå. Du uppmanar kvinnor att gå till chefen och löneförhandla redan i dag, och män att kräva ekonomiska möjligheter att vara hemma med sina barn. Det förutsätter att alla har mod, styrka och kunskap om sitt värde på arbetet, och att chefen sen säger ja. Så enkelt är det knappast.

Fi sysslar enligt dig med verbalt flum och saknar praktiska lösningar på jämställdhetsproblem. Vad sägs om att ge dem en riktig chans? De har just bildats. Det står på hemsidan att de under det närmaste året kommer att ta fram konkreta krav och förslag för en feministisk politik. Genom att tala om partiet som ett gäng arga tanter gör du dig själv och Grön Ungdom en björntjänst. Det visar bara på den rädsla, okunskap och de fördomar som du har om kön, och gör Fi än mer befogat.

Det intressanta just nu tycker jag är hur många olika känslor ett gäng, enligt Madde Larsson 'arga tanter som skäller bara för skällandets skull', kan väcka. Det visar att Fi tar itu med känsliga och viktiga frågor.