Stockholm Pride vill uppmärksamma att Sverige i dag är ett homofobiskt land där heterosexualitet betraktas som norm. Trots att Sverige internationellt sett är bra för hbt-personer finns det mycket kvar att göra, menar arrangörerna.

Det var på en bar det hela började när polisen den 27 juni 1969 gjorde ännu en razzia på gaybaren Stonewall Inn i New York. För första gången satte sig gästerna på tvären mot polisen och kravaller som varade i tre dagar bröt ut. Sedan dess har hbt-personer världen över årligen firat minnet av det första tillfället då de vågade slå tillbaka.

I Stockholm firades Pride för första gången 1998. Tidigare hölls Frigörelseveckan som var mer politiskt inriktad än Pride, men med Pride hoppas man nå en bredare publik. I år har bland annat Pride på stan - där olika konstverk visas på utspridda platser - introducerats och på Lava i Kulturhuset finns avgiftsfria aktiviteter för unga. Tidigare år har festivalen kritiserats för att enbart vara ett kommersiellt jippo. Pride är Sveriges viktigaste sexualpolitiska festival och har många svåra frågor att tampas med. Man vill representera så mycket att det aldrig kan bli riktigt bra, det urvattnas, säger Henrik Hirseland som tidigare var arrangör för den alternativa festivalen Shame, men som nu är volontär på Stockholm Pride.

Shame arrangerades 2001, 2002 och 2003. Den första gick under parollen 'som Pride fast roligare' och ställde sig kritisk till Prides opolitiska inriktning och känslan av att den främst vände sig till medelklassen. Den kritiken finns dock inte kvar. I dag anser Henrik Hirseland att Stockholm Pride är mer politisk och feministisk samt att den har breddat sig kulturellt.

Stockholm Pride har sponsorer och vill nå ut till så många som möjligt. Bland annat ordnar Gröna Lund Rosa Lund på söndag och i tisdagens Allsång på Skansen framfördes After Darks La Dolce Vita som allsång ledd av queerdansare.

Är det alltså ändå mer ett kommersiellt jippo än en politisk manifestation?

- Det är det dilemmat man har när man gör en stor festival som måste bära sig, säger Ulrika Westerlund, ordförande för Stockholm Pride. Eftersom vi måste sälja biljetter tar vi in artister till Pride park som vi tror att många gillar och det är av ekonomiska skäl vi måste ta betalt. Det är tack vare Pride park, dit den breda publiken dras, som Pride house - där seminarier, debatter, diskussioner och mindre konserter hålls - kan genomföras. Den skulle aldrig gå runt ekonomiskt själv.

Hittills verkar Stockholm Pride ha lyckats nå ut till den breda massan, festivalen har nämligen haft fler besökare än under motsvarande dagar föregående år.