Emmaus Björkå är en organisation som samlar in kläder och andra saker för att stödja människor i fattiga länder. Det sker på två sätt, dels skänker man kläder som samlats in och dels skänker man pengar man fått in på försäljning. Emmaus Björkå, som firar sitt 40-års jubileum i år, är en del av den internationella Emmausrörelsen, men den svenska grenen skiljer sig från andra delar av rörelsen genom att ha ett socialistiskt samhälle som mål.

Ola Båth jobbar 20 timmar i veckan som volontär på Emmaus Björkå. Han gör lite av varje: kör ut insamlingscontainrar och sköter arkivet bland annat. Fram till för ett par år sedan sorterade han skor.

Han började sitt volontärarbete 1993, efter att ha blivit arbetslös som VVS-ingenjör. Han gick en folkhögskolekurs för blivande biståndsarbetare på Sandöskolan. Där insåg han att han ville arbeta med biståndsarbete i Sverige.

- Det fanns inga projekt utomlands som jag tyckte jag kunde göra nytta i. Det handlade mest om

utfyllnadsarbete för vårdpersonal och yrkeslärare, säger han.

Han försökte istället starta ett eget projekt i Sverige. Tanken var att man skulle samla in verktyg, renovera dem och sätta ihop verktygslådor för olika yrkesgrupper. Sen skulle man sälja verktygslådorna för självkostnadspris med en avbetalningsplan.

- Det finns massa människor i världen som har en yrkeskunskap, men inte har möjlighet att utöva den, eftersom de inte har några verktyg, säger Ola.

Han studerade möjligheten att genomföra detta i ett ALU-projekt. Men det slutade med att insamlingsorganisationerna var intresserade, men inte biståndsorganisationerna.

- Så det projektet föll, det var synd, jag tror att vi skulle ha kunnat genomföra det. Man hade ett liknande projekt i Danmark på den tiden. Jag vet inte varför biståndsorganisationerna inte var intresserade.

Det var ingen slump att han började arbeta just för Emmaus Björkå. Han är uppväxt i en familj där solidaritetstanken var viktig.

- Min mamma var väldigt praktisk i sin solidaritet, medan min styvfar var mer intellektuellt lagd. Mamma gick till exempel runt och samlade namnunderskrifter mot den svenska atombomben på 1950-talet, säger han.

Ola själv började engagera sig sent, efter att ha skaffat familj och utbildat sig.

- Det var inte förrän barnen var stora som jag började engagera mig, i början av 1970-talet.

Han har varit engagerad i Amnesty, Folket i bild och i kärnkraftsmotståndet inför omröstningen. I dag är han medlem i Attac och Miljöförbundet jordens vänner.

- Jag har två ben förstår du, ett solidaritetsben och ett miljöben, säger han och ler.

Ola ser två sidor i arbetet på Emmaus Björkå. Där finns solidariteten med dem som har det sämre. Där finns också harmonin och balansen för honom själv.

- Jag tror att det finns en egennytta i allt solidaritetsarbete, man gör det delvis för att må bra. Mänskligt sett finns det inget högre i att göra det här än i att göra ett annat arbete som man gillar, säger han.