Över 1000 arbetare har deltagit i det gigantiska byggprojektet vid oljeraffinaderiet utanför Lysekil. Omkring 200 av dem är thailändare som får rena svältlöner av sin arbetsgivare, det thailändska bemanningsföretaget Vince Placement. Efter en hård facklig kamp med vild strejk och hot om blockad gick Preemraff den 6 september in och garanterade att thailändarna skulle få lön enligt Byggnadsarbetareförbundets kollektivavtal.

Men fortfarande är det stora grupper byggnadsarbetare som inte omfattas av avtalen. Slovaker, portugiser och polacker jobbar fortfarande för omkring 50 kronor i timmen tre och en halv vecka efter Byggnads överenskommelse med Preemraff.

Inga av arbetarna på raffinaderiet är anställda av Preemraff, så egentligen har oljeföretaget inget juridiskt ansvar för att de får rätt löner. Det var när Byggnads hotade med blockad som Preemraff gick in och lovade att betala ut arbetarnas löner för att undvika de kostnader och den dåliga publicitet som en blockad skulle innebära.

Huvudentreprenören för bygget är ABB Lummus, som har gett det italienska företaget Irem i uppdrag att utföra en stor del av arbetet.

Det är en spridd uppfattning på bygget att italienarna från Irem arbetar med maffialiknande metoder. En arbetare säger till GFT att de är allmänt nedlåtande mot folk från andra länder och att han har sett en italiensk förman helt oprovocerat sparka omkull en thailändare som satt på huk och jobbade.

Byggnads fackliga ombud Henry Carlsson blev inför uppgörelsen med Preemraff skuggad av en italienskregistrerad bil och så fort han talade med thailändarna var någon framme och försökte ta bilder, enligt tidningen Bohuslänningen.

En portugisisk arbetare som vi har talat med känner sig som i ett fängelse.

- Det här är mitt första och sista kontrakt för Irem, säger han.

Hans timlön är 5,5 euro, drygt 50 kronor, och han säger att alla portugiser i hans position har den lönen. Under vårt samtal tittar han sig hela tiden oroligt omkring. Skulle det komma ut att han talar med pressen skulle han få ett helvete, det är han säker på.

- Det är ju helt otroligt att man ska behöva vara rädd på en svensk arbetsplats, säger en svensk arbetare, som också vill vara anonym.

På bygget jobbar även ett stort antal polska ställningsbyggare för omkring 50 kronor i timmen. Någon vecka efter att de thailändska arbetarna gick ut i strejk för att få de löner de hade blivit lovade, bestämde sig de polska ställningsbyggarna för att göra samma sak, enligt uppgifter till GFT. De höll en omröstning och en majoritet var för, så de sa till sina arbetskamrater att de inte skulle dyka upp nästa arbetsdag. Men det gjorde de. Det polska ställningsföretaget Plettac som de arbetar för hade sagt ifrån på skarpen och ingen vågade genomföra strejken.

Strax därpå åkte mellan 10 och 15 av polackerna hem för en veckas semester, helt enligt schemat. Sex av dem fick dock inte komma tillbaka, och enligt GFT:s källor får de nu inga fler uppdrag av Plettac.

Det finns dessutom flera frågetecken kring hur det egentligen går med de löneutbetalningar som Preemraff har lovat att göra till de thailändska arbetarna. Enligt Henry Carlsson på Byggnads har de redan börjat genomföras, men en av de arbetare som vi har talat med är skeptisk.

- De jag har lärt känna har i alla fall inte fått några pengar. Man blir lite trött på att Byggnads säger att allt är ordnat, när man är här och ser misären. Thailändarna samlar burkar och får pengar av oss andra till cigaretter, säger han.

Och även om utbetalningarna har börjat så är det alldeles för sent. Många av thailändarna kom i mitten av juli. Lönen - det vill säga Vince Placements svältlön - för den första halva månaden fick de i slutet av augusti, och sedan dess har de inte fått någonting.

- Det är inte normalt med en månads eftersläpning på sådana här jobb, och de här männen har familjer att försörja. De undrar vad de ska göra när det inte kommer några pengar, säger han.