Fick en kortfilm e-postad till mig. Cooking with Steven the vegan. Filmen är uppbyggd som ett matlagningsprogram där Steven är både den som ställer frågorna, och i en annan kameravinkel, den som ger svaren.

'Vad är en vegan', säger frågeställaren.

'En vegan är någon som inte äter djur, eller något som kommer från ett djur', svarar Steven.

'Men skinka då?'

'Nä, en vegan äter inte skinka.'

Några frågor senare dras det till löjets gräns:

'Om en apa gör en smörgås, äter en vegan den då?'

'Öh, ja, om det är en grönsakssmörgås, så...'

'Men om apan dog under tiden?'

Det är en rolig film, det är humor, jag skrattar högt när jag ser den. Tjejen som sänt den skickar med kommentaren 'man kan ju relatera'. Och så är det. Frågor ställs om allt möjligt. 'Äter du pinjenötter?' Ja. Pinjenötter kommer inte från djur.

Vad är det som är så konstigt? Kärlek och respekt till allt levande skriver en person under sitt e-brev med. Och det är det det handlar om. Ändå är det så provocerande. Det borde inte vara så svårt att ta till sig. Men uppenbarligen är det jag väljer att ha på tallriken (och det material mina kläder är av, men det är inte lika uppenbart och därför inte lika provocerande) otroligt svårt att förstå.

'Veganer och djurrättsaktivister urholkar människovärdet. Genom att säga att djur har rättigheter säger de samtidigt att människor är mindre värda.'

Jaså. Och feminismen urholkar mansvärdet? Och den förälder som föder ett andra barn urholkar värdet på det första när hon ger även det nya barnet kärlek?

Jag skulle vilja påstå att det är precis tvärtom. Rättigheter är inte en kaka som kan delas ut tills den är slut. Den blir större ju fler som delar på den. Genom att säga till den som är svagare, tystare, utan makt att 'du är lika mycket värd som jag' så sprids kärleken. De som kallar flickorna i femman för hora är - vågar jag påstå - sällan vegankillarna, de som redan tagit ställning. Deras medkänsla sträcker sig längre än så - förbi de egna kamraterna, till andra klassrum, till andra arter. Det är den som inte tagit ställning som oreflekterat kan brista i respekten för sina medvarelser.

När man gör konsumentundersökningar, så finner man att den som är medlem i en djurrättsorganisation ofta - oftare än andra - är medlemmar även i en människorättsorganisation. Då man är beredd att ge till en är man beredd att ge till flera. Må det sen vara kärlek, engagemang, pengar, rättigheter eller medkänsla.

Att jag anser att en sexårig människa har rättigheter innebär inte att jag ger henne rätten att rösta i nästkommande val. Jag anser inte att spädbarn har rätt att gå på universitet. Men rätten till sitt liv, ett liv utan lidande och med glädje istället för tvång, den rätten ger jag barnet likväl som de ickemänskliga djuren. Och ditt värde blir inte mindre bara för att jag säger, och tycker, så. Vad är då så provocerande med det?