Minst lika intressant är det vad media och oppositionen vill avsätta regeringar och ministrar för. Är det inte köp av Toblerone eller en bostadsrätt så är det dålig krishantering och administrativa missar. Däremot är det (nästan) ingen som kräver regeringens eller ministrars avgång på grund av att apatiska flyktingbarn skickats iväg, att CIA fått skicka ut personer från Sverige till tortyr, den ökande militärexporten till krigsförande länder, utbyggnad av kärnkraften på tvärs emot folkomröstningsbeslut, förtrycket av alla utanför arbetsmarknaden, ökade inkomstklyftor, ökat utsläpp av växthusgaser, ett ökat kontrollsamhälle och frysandet av tre somaliers alla tillgångar utan rättegång, för att bara nämna några exempel.

Inte heller har utrikesministerns avgång krävts trots det tysta accepterandet av USA:s statsterror, Rysslands förtryck av Tjetjenien, Israels apartheidpolitik, Kinas massavrättningar och så vidare. Listan skulle kunna göras hur lång som helst på medvetna val som lett eller leder till mer lidande än tillkortakommandet vid tsunamikatastrofen. Skillnaden är dock att de händelserna var medvetna val, medan det i slutet av förra året handlade om misstag.

Är det verkligen rimligt att svenska staten ska kunna ta ansvar för alla svenskar, oavsett vad som händer och var som helst på jorden? Är det verkligen rimligt att begära att de skulle ha förberett en organisation som kunde klara av en av de största naturkatastroferna i modern tid (mätt i antal döda människor), dessutom på andra sidan jordklotet? Jämförelser görs ofta med Italiens agerande, men vill vi ha en lika auktoritär stat?

När drevet går skymmer det nästan alltid de viktiga politiska frågorna. Eftersom oppositionen och regeringen i stora drag är överens om de flesta viktiga politiska frågorna så har alla intresse av att hitta andra frågor. Oppositionen för att ta politiska poäng. Media för dramatiken. Men är det någon som verkligen tror att skillnaden hade varit radikalt annorlunda i mellandagarna förra året om regeringen hade haft en annan färg och en annan utrikesminister?

Det går inte heller att bortse från klassfrågan i denna debatt. De drabbade var i huvudsak medel- och överklassen från storstäderna. Det är de som har råd att ta en semestervecka eller två på andra sidan jordklotet. Det är bara att titta på var merparten av de drabbade bodde för att se det. Orter som Lidingö och Danderyd är klart överrepresenterade. Det är också de som har möjlighet att höras i samhällsdebatten. Det är de som sitter på positionerna som styr media och den politiska debatten.

Det finns gott om anledningar att kräva regeringens och Göran Perssons avgång. Men debatten om tsunamikatastrofen visar bara på hur ensidig och onyanserad svensk media är.