Stora sjukhus är inte vad psykiatrin behöver
Per-Arne Almgren initierade en debatt om psykiatrin i Stockholm och fick svar av kd och v. I sitt genmäle angrep Almgren också Margareta Olofsson (v) och får här svar.
Per-Arne Almgren kritiserar mig och min kollega Birgitta Sevefjord i Stockholms Fria Tidning 10 december. Han tycker att vi har 'svalt det nyliberala agnet' inom psykvården. Det är helt fel. Per-Arne Almgren behöver inte oroa sig för att jag eller Birgitta Sevefjord har svalt någon nyliberal krok.
Som redan nämnts delar vi där-emot inte hans uppfattning att stora sjukhus är vad psykiatrin behöver. Det finns i Stockholm många exempel på en mycket väl fungerande psykiatri, men det finns naturligtvis även exempel på motsatsen. När psykiatrin inte fungerar är det oftast bristande resurser och dåligt samarbete mellan landstinget och kommunen som är orsaken.
Det är just därför som vi med hjälp av Milton-pengar kommer att satsa cirka 70 miljoner kronor på att stärka samarbetet främst kring personer med både psykiatriska och missbruksproblem.
Man måste också komma ihåg grundorsaken till resursbristen inom psykiatrin: att psykiatrireformen sammanföll med de extrema ekonomiska svårigheterna för kommunerna och landstingen under 1990-talet. Att som Pia Lidwall (kd), SFT 10 december, försöka påskina att det är den nuvarande majoriteten i kommun, landsting och riksdag som på tre år skapat psykiatrins problem är inget annat än ett försök till blå dunster.
Sanningen är den att den dåvarande borgerliga majoriteten i Stockholm sänkte resurserna till socialpsykiatrin så sent som 2002. Sedan dess har vi i det rödgröna styret i Stockholm satsat 100 miljoner kronor extra på socialpsykiatrin.
