En vecka efter attentaten i Jordanien den 9 november (se även utrikes sidan 8) samlades flera kvinnogrupper utanför ett av de drabbade hotellen, SAS Radisson, i huvudstaden Amman. Omkring femhundra kvinnor, ledda av prinsessan Basma, tågade under slag-ord, med kungens porträtt i händerna, mot ett av de andra drabbade hotellen Grand Hyatt. 'Jordaniens kvinnor tillsammans mot terrorism' stod det att läsa på en av banderollerna.

- Vi är inte rädda. Vi står eniga. Jag har kommit hit för att visa att vi inte accepterar vad som hände, säger Maisa Turk, 22 år och juriststuderande. Hon fortsätter:

- Jag var chockad över bomberna. De dödade vanliga människor, civila. Ändå känner jag ingen fruktan. Säkerhetstjänsten är alltid med oss.

- Jag hade aldrig förväntat mig det här, säger en annan kvinna i ledet.

- Jag trodde aldrig att någon skulle kunna begå ett sådant brott mot sitt eget folk. Nu har vi samlats för att visa vår ilska.

I högklackat och lågklackat, med täckta huvuden eller med svallande lockar. Kvinnorna som hade samlats till marschen illustrerade också mångfalden i det jordanska samhället - det konservativa och det moderna. Det öppna och det slutna. Ett samhälle där det, trots brister i yttrandefrihet och en självcensurerande media, ändå finns en rörelse för politiska och sociala reformer.

- Sett ur ett regionalt perspektiv så ligger vi väl framme när det gäller demokrati, kvinnors rättigheter och mänskliga rättigheter. Men vi har långt kvar innan vi uppnår internationell standard, säger Asma Khader, advokat, före detta talesman för regeringen och människorättskämpe.

Mellan åren 2003 och 2005 var Asma Khader regeringens taleskvinna. Det var inte lätt för samhället, säger hon, att acceptera en kvinna på den posten. Särskilt inte när kvinnan ifråga dessutom var djupt förankrad i människorättsrörelsen.

- Jag bröt fullständigt med bilden av den jordanska kvinnan. Och jag kände mig djupt tillfreds när jag insåg att jag blev en förebild för många unga kvinnor, säger Asma Khader som nyligen har startat en egen advokatbyrå i huvudstaden Amman.

Hon anser att Jordanien till viss del respekterar mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter, men att det fortfarande förekommer diskriminering - även om fler och fler kvinnor får en mer synlig roll i samhället.

- De senaste 10-15 åren har det skett drastiska förändringar. För första gången talar man nu om kvinnors deltagande i politiken och näringslivet. Kvinnan har fått en starkare ställning och det är viktigt att de uppmuntras att exempelvis bli en del av lösningen på fattigdomsproblemet.

- Nyckeln till utveckling går via utbildning och ökad ekonomisk makt. Samtidigt måste vi bygga en ny mentalitet med nya värdemätare. Det tar tid att förändra en kultur och dagens värderingar har vi ärvt från generationer tillbaka, säger Asma Khader.

Precis som de flesta andra tror hon att anledningen till att Jordanien skiljer sig så mycket från andra arabländer i frågor som rör kvinnor och demokrati, är kungens och drottningens öppna inställning.

I februari i år tillsatte kung Abdullah II en kommitté som fick till uppgift att ta fram olika riktlinjer för sociala och ekonomiska reformer i landet, den så kallade Nationella agendan. Förslaget presenterades nyligen och det blir regeringens uppgift att arbeta vidare med rekommendationerna. En viktig del av agendan är att förändra vallagen.

Landets första flerpartival hölls 1993, men några partier i västerländsk bemärkelse finns inte. Majoriteten av platserna i parlamentet vanns av oberoende kandidater - vilket även var fallet i det senaste valet 2003. Med dagens valsystem blir representationen i parlamentet dessutom snedvriden. Landets invånare med palestinsk bakgrund uppgår till 60 procent av befolkningen, men de innehar endast 18 procent av platserna i parlamentet. Trots många bedömares farhågor att kungen ska stoppa de politiska reformerna efter attentaten, så har Abdullah II tvärtom gått ut och sagt att 'reformer är inte längre något val, de är en livsnödvändighet'.

En annan viktig punkt på den Nationella agendan är att stärka kvinnors ställning i samhället.

- Vi ska inte glömma bort att kvinnors rättigheter är en del av mänskliga rättigheter. Men många män åtnjuter inte heller alla rättigheter, säger Eva Abu Halaweh och syftar på vallagarna.

Hon är utbildad jurist och chef för människorättsorganisationen Mizan som ger juridisk hjälp och stöd till enskilda. Hennes kontorsrum är litet och enkelt med hyllmeter efter hyllmeter med juridiska böcker. Eva Abu Halaweh är 31 år och ogift. Hon kallar sig själv en modern kvinna.

- Vad som gör Jordanien annorlunda mot andra arabländer är öppenheten mot väst. Kungen och drottningen skiljer sig från andra ledare och jag skulle vilja säga att det traditionella klansamhället brutit samman i Amman. Vilket gör att de sociala banden inte är lika starka, säger Eva Abu Halaweh.

När hon och hennes kollegor reser runt för att informera om olika lagar, eller ge individuell juridisk rådgivning, så bemöts hon med respekt. Utbildade kvinnor accepteras allt mer i samhället, men det återstår många frågor att lösa.

- Det finns tre huvudproblem när det gäller kvinnors rätt: våld mot kvinnor, brist på politiskt deltagande och juridisk diskriminering.

- När det gäller politiken så är de flesta parlamentsledamöterna inte från Amman utan från övriga delar av landet. Och de är inte särskilt intresserade av att diskutera kvinnors rättigheter. Regeringen däremot är mer öppen.

Eva Abu Halaweh tror att utbildning är vägen till förändring. Fler och fler kvinnor slutför en högre utbildning och det är så Jordanien kommer att 'fortsätta framåt'. För fem år sedan, berättar hon, var våld mot kvinnor ett ämne som knappt diskuterades. Sedan flera icke-statliga organisationer aktivt tagit upp frågan har medvetenheten ökat. Fler kvinnor vågar i dag anmäla övergrepp och polisen har skapat en särskild enhet som tar sig an frågorna.

För ett par år sedan började man till och med tala om så kallade hedersrelaterade brott. Hittills i år har mellan tio och tolv kvinnor dödats för att de har 'kränkt' familjens heder. Och även om alla inte är villiga att debattera frågan har tabut att tala om hedersmord brutits.

Khadija Bitar på Jordan River Foundation säger:

- Vi måste attackera problemet och tala om det. Jordanien är inte det enda land där det före-kommer så kallade hedersmord, men vi måste lyfta fram frågan. Det har ännu inte skett.

Khadija Bitar efterlyser också mer statsmannaskap hos landets ledare. Helst av allt skulle hon vilja att al-Qaida-ledaren i Irak, den jordanskfödde Abu Musab al-Zarqawi, utesluts ur det muslimska samhället.

- Det räcker inte med att fördöma det han har gjort. Han ska uteslutas. Jag vill att våra ledare tar ställning, men jag tror inte att de vågar.

Khadija Bitar är ung, välutbildad och tillhör den västorienterade generationen av unga jordanier. Hon växte upp i Saudiarabien och USA - men återvände för några år sedan till Jordanien. I dag arbetar hon som PR-samordnare på den icke-statliga organisationen Jordan River Foundation.

Jordan River Foundations utvecklingsprogram bygger på att vägen till social förändring går via en förbättrad ekonomi. Att hjälpa olika grupper i samhället med inkomstgenererande projekt menar man är det rätta sättet att uppnå demokrati och respekt för fri- och rättigheter.

- Allt vårt arbete grundar sig på demokratiska principer och medborgardeltagande. Men vi använder inte nödvändigtvis den terminologin eftersom orden är väldigt västerländska och inte alltid accepteras här. Det är bättre att utbilda genom exempel än genom retorik, säger organisationens chef för internationella relationer, Deena Kalimat Tugoz.

Jordan River Foundations första projekt var Jordan River Designs. Tanken var att ge kvinnor i det fattiga området Jabal al-Natheef i Amman en inkomstkälla. Det började med broderi och har nu växt till en textilverkstad med 30 kvinnor som arbetar i ateljén och 500 kvinnor som arbetar hemifrån med tillverkning av olika former av textilt handarbete. Verksamheten har även utvidgats till att omfatta ett daghem och en cateringfirma.

Hantverken marknadsförs i Jordanien och utomlands. Men för kvinnorna handlar det om mer än bara pengar.

- Vi lever i ett slutet samhälle och det är inte lätt för kvinnor att ha vänner utanför familjen. Att arbeta här vidgar våra vyer, vi får nya vänner och lönen ger oss ett bättre liv, säger Amal Fityani. Hon har arbetat tio år på Jordan River Designs och är i dag föreståndare för ateljén. Här hörs ljudet av spinnande symaskiner, lågmälda samtal och ibland ett klingande fnitter. Strykjärnen pyser ut het ånga. Enbart kvinnor arbetar vid syborden.

- Det kanske allra viktigaste med centret är att vi kvinnor får en egen inkomst. Vi kan hjälpa till med försörjningen och det ger oss makt att även fatta våra egna beslut, säger Amal Fityani.