Nu ska Saab vara med och utveckla ett nytt system med förarlösa stridsflygplan. Det har de inte råd att göra själva, så de gör det ihop med de atombombsbestyckade fransmännen. Då lär notan 'bara' gå loss på 700 miljoner kronor. En baggis i sammanhanget. Men dessa pengar hade de tänkt att staten ska betala. Försvar är ju en statlig angelägenhet.

Hur långt har nu riksdagens pacifister nått? Jo de har pressat statens nota till en tiondel. Och det är ju bra, varför betala mer än nödvändigt? Staten betalar visst ändå ut de 700 miljonerna, men då går det mesta till Jas, i stället.

Lite pikant i sammanhanget är att inte ens alla borgerliga partier hänger med på denna nya vapenutvecklingskarusell. Men hur som helst, det hela lär handla om den berömda pragmatismen. De säger: om vi inte skulle gjort upp hade s fått vända sig åt höger och då hade ändå mer gått till projektet. Och lägger kanske till: vi har visserligen godkänt detta famösa utvecklingsprojekt i kärnvapnens tjänst, men vi har ändå lyckats minska statens kostnader.

Pragmatismen har sitt existensberättigande. Men som en ideologi är den förödande. Det är inte givet att man ska välja mellan hin och håle! Det kan vara direkt kontraproduktivt att göra det. Man måste inte vara en benhård fundamentalist för att säga nej till förarlösa stridsflygplan.

Ty, när man säger ja, då veknar ens röst. Det låter så svagt om pacifismen. Striden mot vapenhandeln falnar, kampen för nedrustning låter som ett hest väsande, pacifismen tappar talan.

Varför är det inga som föreslår att stoppa Neuron och lägga pengarna på plogtillverkning? Symboliskt menat, visserligen. Kanske behövs det inte så många plogar, men de svältande behöver mat. De i Pakistan behöver värmda hus. Jag vill gärna citera en liten bit av en dikt jag hörde på radions nyårsbön från Missionskyrkan:

'Hör, nu stämmer jordens barn upp en liten sång. Låt den eka överallt, ljuda gång på gång

Växa sig allt starkare likt en mäktig flod. Tvinga våldet till reträtt, det är verkligt mod.

Fred på jorden, alla vill ha fred. Fred på jorden. Tiden är ur led

Vägra vara med och smida vapen mot en vän. Alla kan tillsammans vrida tiden rätt igen'

Ska denna politiska hållning vara religiösa förbehållen? Ska politikerna passa i dessa frågor?

Man kan kanske tycka att det vore behjärtansvärt att slippa sätta piloter i plan med farliga uppdrag. De kan bli nedskjutna. Det vore illa. Men ingen ska inbilla mig att det handlar om ett nytt slags krigsföring där inte befolkningarna kommer i skottlinjen. Vore det så, kunde man lika gärna sätta två superdatorer att spela schack eller något annat för att se vem som vinner. Jag har dessutom ett till förslag på hur man kan skapa förarlösa stridsplan. Billigt! Låt planen stanna kvar på backen! Släpp förarna loss, det blir vår, kanske vill de jobba på dagis?