Valmyndighetens tidigare planering innebar parlamentsval och presidentvalets första omgång den 8 januari, utslagsomgång mellan de två främsta kandidaterna den 15 februari, och lokala val den 5 mars. Valmyndigheten meddelade inte någon ny tidtabell i sitt uttalande.

Uppskjutandet innebär att den haitiska grundlagens krav på att en ny president måste tillträda innan den 7 februari definitivt inte kommer att kunna uppfyllas. Efter uttalandet krävde ett drygt trettiotal partier valmyndighetens upplösning, den provisoriska regeringens avgång och att FN och OAS, de amerikanska staternas samarbetsorganisation, drar sig ur processen.

Som skäl för beslutet angavs en rad logistiska problem, i synnerhet utdelningen av röstkort, utbildningen av valfunktionärer och inrättandet av vallokaler. Haitiexperten Brian Concannon påpekar att Aristideregeringen, vid sitt återinsättande 1994 efter att ha störtats i en tidigare militärkupp, med mindre internationellt stöd lyckades organisera nya val på betydligt kortare tid.

Juan Gabriel Valdes, chef för FN-styrkan på Haiti, MINUSTAH, har tidigare kallat de planerade valen för 'ett avgörande steg i demokratiprocessen'. Även andra ledare har knutit stora förhoppningar till dem. Men även bortsett från den spruckna tidtabellen är valen behäftade med en hel del tveksamheter.

En sådan är säkerhetsläget. Polis och paramilitära grupper har fortsatt att göra razzior i Aristidevänliga slumområden som Bel Air och Cite Solei utanför huvudstaden Port-au-Prince. Dessa har bestått av hot och trakasserier, godtyckliga arresteringar, dödsskjutningar och mordbränder. Journalisten Kevin Pina dokumenterade vid ett besök i Bel Air flera nedbrända kvarter och samlade in vittnesmål kring övergrepp som den utomrättsliga avrättningen av 22 personer den 4 juni 2005. Omfattande vittnesmål talar om att MINUSTAH, vars uppdrag är att förhindra våldsamheter, vid sådana tillfällen har backat upp den haitiska polisen snarare än att förhindra övergreppen, och i några fall själva varit de direkt skyldiga. Våldet begränsar starkt möjligheten för Aristides gamla parti Lavalas och andra oppositionella grupper att bedriva en valkampanj.

En annan är frågan om vilka kandidater som har möjlighet att ställa upp. Aristide befinner sig fortfarande i exil, hans premiärminister Yvon Neptune sitter i fängelse sedan 17 månader tillbaka. En annan av Lavalas mest populära potentiella presidentkandidater, den befrielseteologiske prästen Gerard Jean-Juste, är även han fängslad sedan fyra månader. Något formellt åtal har inte väckts mot Neptune eller Jean-Juste, och detsamma gäller majoriteten av de hundratals Lavalas-politiker och sociala aktivister som sitter fängslade.

Den som istället tros få större delen av de fattiga Lavalas-sympatisörernas röster är den oberoende René Préval, som inte ställer upp under partiets banderoll men säger sig vilja välkomna Aristide tillbaka till landet. Nio andra kandidater har format en pakt mot Préval, vilket innebär att de lovat att gemensamt stödja vem som helst ur gruppen som går till utslagsomgången i valet. Den starkaste kandidaten av de nio är Charlito Baker, som går till val på en öppet högerinriktad plattform, har Ronald Reagan och George W Bush som förebilder och allmänt betraktas som USA:s favorit.

Inte desto mindre leder Réne Préval i dag opinionsundersökningarna, vilket ställer två frågor inför framtiden. Kommer Préval att få möjlighet att gå till val? Och i så fall, kommer de paramilitära grupperna och resterna av Haitis gamla armé låta honom tillträda eller kommer 2004 års militärkupp upprepas?