Det ihållande regnet hade ingen större effekt på demonstranterna. Stora delar av centrala staden var som vanligt avstängd under eftermiddagen den första maj när de fem större demonstrationstågen – Vänstern, Socialdemokraterna, Syndikalisterna, Rättvisepartiet Socialisterna, och Kommunistiska Partiet – rörde sig från kvarteren kring Järntorget och in mot centrala staden.

Mona Sahlin gick i spetsen för det socialdemokratiska tåget, som drog överlägset flest åhörare och fyllde upp Götaplatsen när det anlände till sin slutstation. Sahlin tågade bredvid Göran Johansson under parollen Frihet kräver Rättvisa.

Tidigare under dagen hade drygt tusen personer slutit upp till det syndikalistiska tåget. Här gällde det framför allt att visa solidaritet med fackklubben i Malmö, som tvingats till rättsliga åtgärder.

Vänsterns tåg samlade ett par tusen personer, jämförbart med tidigare år.

Vårdstrejken satte sin tydliga prägel på flera av tågen. Många banderoller uttryckte solidaritet med sjuksystrarna. Och frustrationen med det borgerliga styret var uppenbart: kanske tydligast i plakatet som ville skicka Alliansens företrädare ”till rymden.”

Glädjen fanns där också, kanske mest av allt på skylten som syntes guppa i syndikalisternas tåg:

”Om jag inte får dansa är det inte min revolution.” b