'Så där var min mamma innan hon blev utbränd', sa ett barn som såg teaterföreställningen Huvudvärk med E, berättar regissören Elisabeth Frick. För det handlar om föräldrar som bara jobbar och stressar och inte längre har tid för sitt barn. Så här:
Tom är tio år. Han tycker om att sitta inne och läsa och spela tv-spel. Han tycker inte om hockey. Toms mamma och pappa tycker om att jobba. De tycker om det så mycket att de ofta glömmer bort kvalitetskvarten de ska ha tillsammans med Tom en gång i månaden. Ibland verkar de till och med tycka bättre om sina jobb än sin son.

För Tom är ett problembarn, tycker mamman och pappan. Han gör problem av alldeles oproblematiska problem. Tänk om han kunde vara lite mer som chefens son - utåtriktad, social, framåt och fysisk.
Men Tom är en drömmare som längtar efter att bli utarbetad så han får åka på viloläger med mamman. För mest av allt vill han bara ha tid tillsammans med sina föräldrar, så där som de hade förr.
- Det här är en tidstypisk teaterpjäs om föräldrar som inte får tiden att räcka till och där de som kommer i kläm är barnen, säger Elisabeth Frick. Samhället vi lever i är extremt kommersialiserat och det finns en föreställning om att man måste vara framgångsrik för att bli lycklig. Samtidigt vet alla att det inte stämmer, för alla har genomskådat det. Men ändå fortsätter vi att leva på samma sätt. Vi funderade mycket på om det här är en klassfråga, om det här är något som bara rör över- och medelklass. Men vi kom fram till att det lika gärna kan handla om föräldrar som är arbetslösa eller långtidssjukskrivna och därför inte har tid eller ork.

Huvudvärk med E vänder sig till barn i mellanstadieåldern, men också till föräldrar.
- Barnen identifierar sig med Tom och hans känsla av att inte synas. Föräldrarna får tyvärr skuldkänslor eftersom de blir påminda om hur lite tid man har, säger Elisabeth Frick.
Hon tycker att Toms livliga fantasi blir hans andningshål i den kaotiska vardagen. Samtidigt blir den ett vapen mot föräldrarna som helt plötsligt inte vet vad som är på riktigt eller låtsas och därigenom tvingas fråga sig själva vad de egentligen håller på med.
- Han lyckas påverka situationen med sin fantasi, även om den drar iväg så att han själv tror på vad han säger. Men genom fantasierna får föräldrarna syn på sig själva och bubblan spricker.
Även om man kan hoppas på ett lyckligt slut är Huvudvärk med E en bisarr föreställning där allt har skruvats ett varv för långt. Toms mamma och pappa är fullkomligt besatta av sina arbeten och drar sig till slut inte för möjligheten att byta bort sitt barn för att få klättra uppåt på karriärstegen.
- Föräldrarna älskar Tom, men de tycker att han är konstig. De barn som sett föreställningen brukar uppfatta mamman och pappan som knäppa, men de känner igen stressfenomenet, berättar Elisabeth Frick. Det kan vara skönt att inse att andra har samma problem och att man inte är ensam i världen.