Linda Karlsson är rullstolsburen och försörjer sig, som de flesta andra funktionhindrade, på bidrag. Trots att hon bara är 26 år klassas hon som pensionär och får bostadstillägg för pensionärer. Hon får även någonting som heter aktivitetsersättning.
- Det heter så för att man samtidigt bli erbjuden att delta i en aktivitet, till exempel en målarkurs eller liknande. För mig känns det som ett hån. Förutom att jag sitter i rullstol lever jag ett vanligt liv som vilken ung person som helst. Jag har vänner och intressen och behöver ingen hjälp med att aktiveras. Det jag behöver är ett jobb, säger hon.
Linda Karlsson sitter i rullstol men det finns fortfarande mängder av jobb som hon klarar av utan problem. Helst skulle hon vilja jobba med ungdomar som har det svårt.
- Men jag är inte kräsen egentligen. Hade jag kunnat gå skulle jag gladeligen ha tagit ett jobb på McDonald's, säger hon.

För ett par veckor sedan kom Socialstyrelsen med en nationell lägesrapport för handikappomsorgen. Siffrorna som presenterades visade att personer med funktionshinder förvärvsarbetar i betydligt lägre grad än Sveriges övriga befolkning. I undersökningen delades personer med funktionshinder in i två grupper: de som får assistanshjälp samt de som får Försäkringskassans övriga bidrag riktade till funktionshindrade. I den förstnämnda gruppen har endast
7 procent ett osubventionerat arbete. I den andra gruppen ligger motsvarande siffra på knappt 27 procent. Karin Flyckt är projektledare för lägesrapporten och tycker att siffrorna är oacceptabla.
- Visst har många personer med funktionshinder nedsatt arbetsförmåga, men inte så många att det motiverar de siffror som vi ser i rapporten, säger hon.
Utav de cirka 68 000 personer med funktionshinder som ingick i Socialstyrelsens undersökning hade 93 procent förtids- eller sjukpension.

Unga Rörelsehindrades Göteborgsklubb har cirka 170 medlemmar i Göteborgsområdet. Enligt ombudsmannen Lisbet Karlsdotter är arbetslösheten bland medlemmarna väldigt hög.
- Det är ett jätteproblem. De är aktiva en stund, går någon datakurs eller gör praktik i några månader, och sedan är de tillbaka i arbetslöshet igen. Vem orkar ha det så någon längre tid? De orkar inte slå huvudet i väggen hur många gånger som helst, säger Karlsdotter.
Linda Karlsson har bara haft en anställning sedan hon gick ut gymnasiet för sex år sedan, och det var en tidsbegränsad projektanställning som varade i fyra månader.
- När jag precis hade tagit studenten var jag hoppfull och tänkte att det nog skulle ordna sig. Men nu känner jag mig uppgiven. Det känns inte som att det är någon idé att söka jobb. Jag är inte ens inskriven vid Arbetsförmedlingen längre. Där är det bara praktik som gäller, och det leder ju aldrig någonstans, säger hon.
Både på Unga Rörelsehindrade och på De Handikappades Riksförbund i Göteborgs har man uppfattningen att allt fler saknar arbete.
- Kraven har ökat generellt på personer man anställer, och då är det tyvärr extra svårt om du har ett funktionshinder, säger Tore Holm, ordförande i De Handikappades Riksförbunds styrelse i Göteborg.

Kommunalråd Eva Olofsson (v) kan tänka sig att personer med funktionshinder lätt sorteras bort i det tuffa arbetsklimat som råder i dag, ofta på grund av okunskap och fördomar hos arbetsgivaren, men att det i övrigt skulle vara svårare än tidigare för funktionhindrade att få jobb har hon inte uppfattat.
I Göteborg stads handikapplan står det att 'andelen funktionshindrade personer med förvärvsarbete skall öka'. Ändå verkar inte mycket ha hänt sedan planen antogs för snart två år sedan. Och hur man tänker gå tillväga för att nå målet är oklart.
- Den nya traineeverksamheten som startats är en första grej. Den anser jag vara en viktig metod för att förbättra möjligheterna till arbete för människor med funktionhindrade, säger Eva Olofsson.
Förhoppningen är att sex månaders praktik ska resultera i anställning, men Olofsson menar att även om så inte blir fallet har praktiken ett värde i sig. Den ger personen arbetserfarenhet och referenser från arbetsgivaren, vilket är viktigt när man söker jobb.

Men Unga Rörelsehindrades Göteborgsklubb är skeptiska.
- Problemet är att människor skeppas från en praktikplats till en annan utan att det någonsin leder till anställning. 'Den ständiga praktikanten' kallar vi det. Visst kan det vara en rolig grej när man är ung, men inte när man börjar närmar sig 30. Då vill man ha ett riktigt arbete, säger Lisbet Karlsdotter.
Eva Olofsson är väl förtrogen med handikapplanens målsättnig att andelen funktionshindrade personer med förvärvsarbete ska öka. Däremot vet hon inte när eller hur det är tänkt att kommunens arbete ska utvärderas. Någon statistik finns inte över andelen förvärvsarbetande funktionshindrade i Göteborgs stad, och någon uppföljning finns i dagsläget inte heller.
- Det händer väldigt lite. Ibland undrar man om det verkligen finns någon vilja att få ut funktionhindrade i arbete. Det verkar vara så otroligt lågprioriterat, säger Lisbet Karlsdotter.