På frågan om hur deras verksamhet ser ut börjar Jenny berätta med stor entusiasm.
- Vi är ungefär 30 stycken aktiva i Stockholm som är uppdelade i två grupper, en grupp arbetar med direkt stöd till gömda flyktingar och den andra sprider information till allmänheten om asylpolitiken i Sverige.

Nätverket finns representerat på ytterligare fyra orter - Göteborg, Norrköping, Uppsala och Östersund. Jenny poängterar att alla lokalgrupper är självständiga och lägger själva upp hur deras arbete ska se ut. Eftersom behovet ser olika ut på olika orter blir insatserna därefter.
I Stockholm går det till så att en människa, eller en hel familj, som lever som gömd kontaktar Ingen människa är illegal och blir då tilldelad en kontaktperson. Antalet människor som söker hjälp är större än vad gruppen klarar av och de har därför valt att prioritera barnfamiljer.
Jenny berättar att de försöker göra allt för att underlätta livet i stort. Det handlar oftast om att hitta någonstans att bo, och skolgång eller plats på förskola om det finns barn i familjen.

En viktig del är hjälp med själva ärendet. Det handlar om att leta upp mer fakta om personernas bakgrund som ytterligare påvisar att de inte kan åka tillbaka till hemlandet. Man pratar om så kallade humanitära skäl. Det är ett långsiktigt arbete och under 2004 fick fyra av de tio familjer som ansökte om permanent uppehållstillstånd det beviljat.
- Gränserna mellan länder är bara konstruktioner. Infödda svenskar har inte större rätt till den här landbiten än någon annan människa, säger Jenny Lind.
Hon är genom Ingen människa är illegal kontaktperson åt en familj som hon träffar några gånger i veckan. Det handlar om att åka 'hem' till dem och umgås, ta med barnen ut till lekplatsen eller göra något ärende åt familjen. Under en period var bostadssituationen så hopplös att de flyttade hem till Jenny och hennes pojkvän. Det fanns möjlighet för familjen att bo veckovis hos olika människor, men då modern var gravid och löpte stor risk för missfall var det inte ett bra alternativ. Familjen bodde hemma hos Jenny i åtta månader. På frågan om de har en stor lägenhet skrattar hon till.
- Nej, verkligen inte! Vi har en etta på 43 kvadrat. Det var trångt, fem personer och en till på väg.
Månaderna i lägenheten har gjort att hon står alla i familjen nära och när deras yngsta barn föddes var Jenny den som fick klippa av navelsträngen.
- Min kontaktfamilj har givit mig minst lika mycket som jag givit dem, säger hon.

I slutet av år 2004 började Ingen människa är illegal spåna kring idén om att starta en kampanj för en allmän flyktingamnesti i samband med nedläggningen av Utlänningsnämnden årsskiftet 05/06. De började ta kontakt med andra organisationer och i våren 2005 startade nätverket Flyktingamnesti 2005 med över hundra olika organisationer bakom sig. Det har varit ett hektiskt år för Jenny, då både nätverksarbetet och Ingen människa är illegal tagit mycket energi.
När den tillfälliga asyllagen trädde i kraft den 15 november hade Jenny dubbla känslor; det blev inte en allmän amnesti som hon och många andra kämpat för, samtidigt som denna barnamnesti ändå gav kampen resultat.
- Det är naturligtvis en otrolig lättnad att få besked om familjer som får sina uppehållstillstånd på tillfälliga lagen, det handlar trots allt om tusentals människor som äntligen får upprättelse. Jag känner flera familjer som har fått stanna och det gör varenda sekund av arbetet förra året värt det.

Jenny menar att Migrationsverket arbetar för att begränsa antalet personer som får uppehållstillstånd på tillfälliga lagen. Hon berättar om exempel där barn på tre-fyra år, som är födda och uppvuxna i Sverige, ändå inte får stanna då de inte anses ha tillräckligt stark anknytning till det svenska samhället.
- Ett annat sätt är att ge tillfälliga uppehållstillstånd i dag och sedan inte förlänga om ett år när tillståndet går ut och den tillfälliga lagen inte längre finns, säger Jenny och fortsätter:
- Jag är inte särskilt optimistisk inför framtiden. Alla de som har sökt och fått avslag kommer att tvingas gå under jorden igen, och allt börjar om på nytt. Så länge inte politiken förändras i grunden och hela systemet görs om är allt bara nödlösningar.